God Put a Smile upon Your Face

Jag upplevde aldrig Sir Bobby Robsons storhetsdagar, varken i Ipswich och England före min livstid, eller med medvetenhet under hans framgångsresa genom Europa på 90-talet. Det är med besvikelse jag återigen konstaterar att jag gått miste om någonting väl värt att uppleva på grund av min sena födelse. Jag har gått miste om en stor profil inom engelsk fotboll, men framförallt har jag gått miste om en varm, humoristisk och älskvärd personlighet som jag är säker på att jag hade varit väldigt förtjust i.

Jag minns Sir Bobbys tid i Newcastle - det var i slutet av den vändan jag så smått började fästa mig vid den engelska fotbollen - och jag minns hans ständiga, mjuka leende från St James' läktare under senare säsonger. När en välgörenhetsmatch mellan 1990 års upplagor av VM-finallagen Tyskland och England anordnades för Sir Bobbys cancerfond så sent som i helgen, glimtade det där leendet fram i vanlig ordning. Det är med det leendet, beskrivningarna om en hjärtlig och passionerad människa från nära kollegor och adepter samt den här videon jag kommer att minnas Sir Bobby Robson.

För så mycket har jag förstått; det är en stor fotbollsprofil och en väldigt, väldigt stor personlighet som gått ur tiden. En gentleman, ett geni.

"Hundratals, fullständigt hundratals" svarade Robson en liten grabb som undrade om han hade signerat många böcker under boksigneringen som ägde rum. När pojken lämnar butiken läser han i sin bok; "Till Jimmy, hälsningar från Bobby Hundratals".