Arshavins vara eller icke vara & en väldigt värdefull holländare

Anländer, anländer inte...anländer, anländer inte... anlän... När ska karusellen ta slut? Jag är så hiskeligt trött på den här skräckinjagande värvningsföljetongen så att jag inom en snar framtid pallrar mig ut till förrådet, hämtar en stor, kraftfull spade och gräver ner mig i trädgården. Silly season gör mig galen. Det här fördömda januarifönstret medför inte bara en olidlig ovisshet utan förmodlingen även ett antal nervsammanbrott runtom i fotbollseuropa. Innan en stor andel av Arsenals mest hängivna supportar havererar i sina små (gigantiska är kanske ett lämpligare ord) Arshavin-bubblor är det alltför hög tid för den här villrådiga historia att få ett slut. Tiden rinner iväg och om några dagar bommar transfervakterna igen portarna till övergångsfönstret. Det är bara att gripa tag i tummarna och hoppas att tiden inte är alltför knapp för att en övergång beviljas. Parterna har ju bara haft en månad på sig att förhandla, vilket tragiskt nog inte var tillräckligt. Tyvärr är det nog inte så enkelt som att bara genomföra värvningen, likt Spurs, inte när Arsenal är inblandat.

Slaget på Goodison Park i onsdags föreföll varken särskilt intressant eller underhållande. Matchens lirare var blåklädd, 194 cm lång och belgar. En flygande holländare blev Arsenals räddare i nöden och såg till att den obesegrade sviten höll i sig. En inte alls rättvis kvittering, men dock en helt briljant prestation av Premier Leagues och en av Europas bästa anfallare för tillfället. Jag är förälskad, i fotbollsspelaren van Persie, och i personen van Persie. Jag såg för en tid sedan en intervju med karln på Arsenal.com. Jag blev i denna härliga intervju hänförd av van Persies godhjärtade, jordnära ödmjukhet. Man ryser vid tanken att den här fantastiska människa legat bakom alla klubbens åtta mål under januari månad. Storartat.

Imorgon kommer West Ham på besök på ståtliga Emirates, en match som Arsenal måste och ska vinna, trots Hammers fina form de senaste matcherna. Chelsea-legendaren som jag själv hyser oerhörd respekt för, trots tidigare klubbtillhörighet, Gianfranco Zola har fått i ordning på klubben, och en spelare att se upp med är starke anfallaren Carlton Cole, som hittat nätet i fem matcher i följd, och har varit en viktig aspekt i West Hams tillfälligt så goda form. Jag tror på en 2-0 vinst där Nasri och van Persie står för målen. Till Nasris mål assisterar självklart en väldigt speciell holländare.

En Go(o)d(ison) kamp att se fram emot..

Om ett par timmar drabbar ett förhoppningsvis taggat Arsenal och ett Everton med fortsatta skadebekymmer samman. På motståndarnas skadelista, full av sargade anfallare, har även nyckelspelaren Arteta lagts till. Mittfältaren har åkt på en revbensskada och tvingades stå över söndagens FA-cupderby mellan Liverpoollagen. En match som för övrigt slutade 1-1 efter att Gerrard efter ett fint samspel med Torres tidigt i andra halvlek kvitterat Evertons (Lescott, 26:e minuten) ledning med ett välplacerat vänsterskott ur snäv vinkel. Det verkar dock inte vara alltför allvarligt med Arteta, då det enligt tränare Moyes bedöms vara 50/50 om han kan spela ikväll eller ej. Då laget nu är inne i en svår period av spelschemat och bortamöter serieledande Manchester United på Old Trafford i helgen är det mycket rimligt att spanjoren vilas i dagens möte.

Tillbaka efter avstängning är afrobelgaren Fellaini, som avgjort flera täta matcher för "The Toffees" med sena nickmål. En mycket stark huvudspelare, om tillsammans med formstarke australiensaren Cahill kan ställa till med stora problem i straffområdet för Arsenals försvar.

Arsenals försvar som för övrigt hälsar Gallas välkommen tillbaka efter ett par veckors skadefrånvaro. Wenger hintar inför matchen att fransmannen mycket väl kan komma att starta, men frågan är väl med vem i sådana fall. Djourou har i mina ögon fyllt tomrummet i mittförsvaret mycket kapabelt, och jag tror att han behövs i backlinjen för att kunna matcha Evertons duktiga huvudspelare. Man får dessutom vara vaksamma på defensiva hörnor då motståndarlaget är sylvassa på hörnor, med farliga huvudspelare som Lescott och Jagielka , förutom tidigare nämnda Cahill och Fellaini.

I startelvan ikväll råder det enligt mig två tveksamheter. Den första är som tidigare framfört hur mittlåset ska formateras. Tre spelare slåss om två platser, och jag tycker att Djourou och Gallas är det mest kompetenta för tillfället, även om det inte är en omöjlighet att Wenger väljer bråkstakarna Gallas och Touré. Den andra tvivelaktigheten är vilket mittfält bossen väljer att ställa upp med. Song gjorde en bra insats sist mot Cardiff, och jag tror att det blir han som bildar centralmittfält med Denilson, till förmån för Diaby. Yttermittfältare Eboué och Nasri, och anfallspar Adebayor och van Persie.

Startelvan ser då ut enligt följande:

Almunia
Sagna-Touré-Gallas-Clichy
Eboué-Denilson-Song-Nasri
Adebayor-van Persie

Med en bänk värmd utav: Fabianski, Touré, Gibbs, Diaby, Ramsey, Vela och Bendtner.

Resultat när 90+ är spelade är 1-2, efter att Vela bytts in och avgjort med sin första PL-balja sent i matchen. Van Persie öppnar målskyttet och Jagielka kvitterar i första halvlek.
Endast hypoteser och förhoppningar, tro det eller ej, jag är inget orakel.

Och ja, jag är väl medveten om att "bärgad" inte stavas "bärjad".

Den som väntar på något gott...

Arshavin-sagan fortsätter. Wenger dementerar idag på Arsenal.com uppgifterna om att Zenit och Arsenal kommit överens om en övergångssumma, som sent igår kväll publicerades på Zenits hemsida, och säger nu att "There is no news about Andrei Arshavin or about anybody else". Han säger även att han precis som laget väljer att fokusera på den svåra bortamatch som väntar imorgon mot tabellsexan Everton.
Detta gör han givetvis rätt i då högsta prioritet självfallet är att hänga på i ligatoppen, för annars spelar det ju ingen roll om ryssen anländer. Man spelar numera "ödesmatch" på "ödesmatch" som man måste vinna för att överhuvudtaget ha en möjlighet att plocka hem ligasegern, eller kanske ens en topp 4 placering. Samtidigt känner jag att det måste till åtminstone en förstärkning för att man ska ha kapacitet till titeln. Men just nu är det bäst att ta en match i taget, och vänta med eventuella nyförvärv tills i alla fall efter Everton-matchen. Att dagen före en viktig Premier League match koncentrera sig på att säkerhetsställa ett nyförvärv, som ändock knappast kommer att vara delaktig i matchen, vore dårskap som endast Spurs skulle ha vanvett till att göra. Gudskelov är vår käre Wenger en mycket vis och välbetänkt herre, och det är just att vänta till efter matchen som han ser ut att göra.

För jag är hoppfull och tror att Arshavin verkligen kommer att stå där som Gunner när transferfönstret stänger den 2 februari. Jag tror det.

En mycket glad nyhet som dök upp igår (var för fokuserad på Arshavin-affären så att jag glömde nämna detta) var att vår gode tjeck har börjat träna fotboll igen. Det är nu över ett år sedan vi såg Rosicky spela, och jag är oerhört nyfiken, och lite vetgirig, att få se honom på banan igen. Rosicky växte till att bli en av mina favoritspelare i Arsenal, men så ankom den där mystiska skadan och han glömdes bort.
Självklart kommer det antagligen att dröja ett par månader tills Rosicky är aktuell för match igen, men det är i vilket fall positivt och en bit på vägen att han börjat träna igen.

Jag har en förmåga att förälska mig i spelare som blir skadade. Inte efter att de blir skadade, utan innan. Eduardo frodades förra vintern till en av mina absoluta gunstlingar. Jag blev förtjust i hans effektiva och osjälviska spelstil, hans förmåga att alltid stå rätt i straffområdet och att han kunde blixtra till och avgöra i matcher där han varit i det närmaste osynlig. Lika kapabel han var under januari-februari förra vintern, lika förjävligt kändes det när han råkade ut för det där fasansfulla påhoppet signerat Martin Taylor. Inte bara för att han växt till att vara en viktig kugge i startelvan, utan även för mitt personliga svärmeri i individen och karaktären Eduardo.

Nu ska jag inte bli alltför sentimental, man måste se framåt. Eduardo är ju trots allt tillbaka, förhoppningsvis snart i A-laget också, och dessutom börjar det ju se positivt ut angående Rosicky.

Imorgon väntar "The Toffees" på Goodison. Det blir en rejäl karamell att bita i.

Rysshistorien utan slut

Nya (det känns igen, eller hur?) uppgifter kom idag skridande gällande den så långdragna Arshavin-affären. Att det ens finns ej tidigare uppgivna rapporter angående den här uppgörelsen är bara det chockerande. Det har blivit en värre soppa än den fruktansvärda perioden tidigt i somras då man i ovisshet strosade omkring och hyste hopp om att Nasri slutligen skulle bli officiellt klar och presenterad för Arsenal. Många soliga som regniga dagar skred förbi innan man en vacker fredagsförmiddag på Arsenals huvudsida kunde skåda en leende, poserande fransman med fotbollsvärldens tjusigaste matchtröja i händerna. Jag minns hur jag med en blandning av gränslös lättnad och en nästan euforisk glädje sträckte nävarna i vädret och hojtade till min käre Liverpool-broder att Nasri nu äntligen skrivit på för Gunners. Det var en hissnande känsla som jag såhär med lite distans på det hela kan tycka var tämligen löjlig, men jag hade en såpass lovade förnimmelse över den här värvningen att jag inte kunde göra annat än att jubla. Det är absolut ingenting jag skäms över idag, Nasri har gjort en riktigt bra förstasäsong såhär långt. Och vad ska man säga, killen har ju dessutom framtiden för sig. The best is yet to come.

Tilbaka till dagens Arshavin-uppdatering. Engelska medier, eller om det var någon blogg av något slag(?), uppgav att den uzbekryska affärsmannen Usmanov, som äger en del av Arsenal, har betalat resterande delen av Zenits begärda övergångssumma som Arsenal inte varit beredda att lägga ut.

Personligen vet jag inte vad jag ska tycka om det här. På något sätt är det vidrigt att dagens fotbollsaffärer får gå till på det här sättet. Många Arsenalsupportar har gnällt på klubbar som Chelsea och Man City som gjort affärer på det här viset, och även Wenger har ställt sig kritisk till handlingssättet. Samtidigt är den här ryssen (Arshavin, inte Usmanov) en spelare som jag tror skulle vara en riktig tillgång till Arsenals trupp för tillfället.

Sent ikväll kunde man även läsa på Zenits hemsida (översatt till engelska lyckligtvis) att man till slut nått en överenskommelse med Arsenal om övergångssumman. Vad jag förstod var det dock inte hundraprocentigt klart, men jag hoppas innerligt att jag imorgon eftermiddag efter en hård skoldag kan få uppleva en liknande känsla som sommaren 08, även om det kan verka en bit överdrivet.

Nu är det dags för sängen, tänker sova med hållna tummar. God natt!

Början till starten - starten till början...

Tidigare under denna gråmulna dag spelades det FA-cupmatch i Walesiska huvudstaden. Stadens stolthet tog emot ett av Storbritanniens bästa lag i vad som skulle visa sig vara en häpnadsväckande medioker drabbning. Med hjälp av ett skicklig och effektivt försvarsspel lyckades man på hemmaarenan Ninian Park kriga till sig ett omspel och ytterligare en kamp mot norra Londons enda attraktion av värde. Då på en av landets prydligaste och mest moderna arenor, och med 60 000 rödklädda engelsmän (bortsett från den hälft som numera brukar bestå av finansmän eller liknande) emot sig, istället för 20 000 blåklädda egna supportrar på sin sida. Då ska man åka på pisk. Rejält med pisk.

Visst är det ingen enkel uppgift och inget solklart överhuvudtaget att åka över till Cardiff för att säkra en plats i den (framförallt för Championship-lagen) så prestigefyllda FA-cupens femte omgång. Men faktum är att dagens Arsenaltrupp inte har råd med ett än tuffare spelschema. Det är tätt som det är med kommande viktiga Premier League –och Champions Leaguematcher. Dagens ”prestation” var under all kritik. Trots att Cardifförsvararna gjorde det väldigt svårt för Arsenals offensiv så fick man ändå ett antal riktigt bra lägen som man borde ha förvaltat på ett väl så bättre sätt.

Tyvärr så gjorde också unge Ramsey en slätstruken insats, för att inte säga rent dålig, mot sina före detta lagkamrater. Väldigt tråkigt var det även att han blev utbuad av sin gamla hemmapublik. Man kunde inte göra annat än att tycka uppriktigt synd om honom.

Som ljus i mörkret får man ändå nämna talangfulle Kieran Gibbs, som gjorde en mycket lovande match på sin vänsterbacksposition. I försvarsspelet finns det dock mer att önska, men offensivt såg han riktigt pigg ut. Andra ljuspunkter var Alexandre Song, som i mina ögon var matchens bästa spelare, och den kolossalt formstarke van Persie som stundtals glimtar till med briljanta prestationer.

Nu blir det att ta nya tag och ladda batterierna inför en svår bortamatch på Goodison Park på onsdag kväll. Har goda förhoppningar om en fortsatt obesegrad svit, och optimistiskt tror jag på att man lyckas få tre härliga pinnar med sig hem.