London vs. Manchester

Nu är det dags igen. Återigen är det ligaspel som gäller.

Trots att jag i två veckor gått och trånat efter ligafotboll måste jag erkänna att jag börjat uppskatta landslagsuppehållen allt mer. Inte för att det är vidare roligt att se ett bedrövligt Sverige underprestera på Malta, dagarna efter att helt i onödan - trots en spelmässigt bra insats - tvingats till Zlatanistiskt hjältedåd efter fullbordad övertid. Utan för att det börjar lukta VM-slutspel. När Argentina med icke-tränaren Maradona sätts under press och riskerar att missa spektaklet för första gången på 40 år, och när andra stornationer som Spanien, Brasilien, Holland och framförallt övertygande, EM-frånvarande England redan är färdigkvalificerade känns inte VM allt för långt borta.

Men innan det har vi naturligtvis mycket att se fram emot vad gäller klubbfotbollen. Innan det har vi en ny hyperintressant Premier League-helg framför oss. Big Four-utmanande Tottenham och Manchester City tar emot Manchester United respektive Arsenal, Chelsea ska till Britannia Stadium för att besegra Stoke-publiken, och på söndagen stundar hett Birmingham-derby. Med mera.

Hur ser förutsättningarna ut i de två toppmatcherna då?

I Manchester ligger mycket fokus på tidigare Londonborna Adebayor och Touré. Den förstnämnde matar pressen med rubricerande jag-vill-ha-uppmärksamhet-uttalanden. Pressen tackar och bockar nöjt och publicerar. Togolesen måste vara någon sorts svärmorsdröm för det massmediala drevet och är lika lättubbad som George Costanza.

Men visst ska gamla lagkamraterna vara rädda för Adebayors styrka och självförtroende som han verkar ha funnit igen. Nya mittbacksparet Gallas/Vermaelen har tidigt hittat rätt sinsemellan, så där blir det en intressant och viktig match-i-matchen.

Eftersom Andrey Arshavin återkom skadad från landslagsuppehållet saknar Arsenal den där matchvinnartypen. Och så har vi Van Persie, som inte riktigt kommit till sin rätt i Wengers nya 4-3-3-formation. Det måste han göra.

Tillbaka från uppehållet kommer också en målande Bendtner, som med två baljor och självförtroendet i ryggen hotar i boxen. Centralt vill säga, på kanten vill jag inte se honom. Stort ansvar har Fabregas, som ska stå för den väntade och oväntade leveransen. Punktmarkerad av Barry?

Tottenham kommer sakna Luka Modric; spelfördelaren och kreatören. Inhämtad i elfte timmen innan igenbomningen av transferfönstret blev Niko Kranjcar, som tänkt ersättare till sin långtidsskadade landsman. Jämför man kvalitéerna de båda emellan finns det en del som skiljer de åt givetvis, och jag kan aldrig se Kranjcar kortsiktigt ersätta de offensiva injektioner Modric står för. En bättre avståndsskytt är vad Spurs får in, för optimistens talan.

Annars blir det kul att se kantduellen Lennon vs. Evra. Just Lennon och Defoe - som båda visat hysterisk form i såväl klubb -som landslag - är i Modric frånvaro nyckelspelare för Tottenhams offensiv, medan Wilson Palacios får till uppgift att plocka bort Carricks passnings -och spelförarskicklighet.

I korta drag.