måndag 19 oktober 2009

Historia och fotboll, hand i hand?

Sitter och studerar inför en skrivning i historia.

Var i allsin dar hör det hemma på en fotbollsblogg, undrar ni. Jo, mycket av det jag just läser går att associera till dagens fotbollsvärld. Eller, går och går, jag gör det i vilket fall.

Skrivningen kretsar hur som helst kring medeltiden, och en viktig bit är vad folkvandringarna kors och tvärs under äldre medeltiden fick för konsekvenser. Följande punkter står nedplitade i mitt block:

•Krig
•Otrygghet
•Europeisk isolering
•Nedgång
•Arabisk utveckling

Låt mig först klargöra; en folkvandring betyder i sammanhanget att olika folkgrupper flyttar ur sin isolering i Romarriket och virrar runt från ställe till ställe utan att fast bosätta sig.

I min fotbollsrelaterade värld betyder det att "folk" - spelare - med korta mellanrum flackar omkring mellan olika klubbar, eller kort och gott byter lagtillhörighet.

Ungefär samma innebörd, alltså.

Och tja, ska vi översätta den där punktlistan till en innebörd mer fotbollsanslutande, likt vad vi gjorde med fenomenet folkvandringar, blir det en rätt så analog sådan.

Krig och motsättningar uppstår inte sällan när en spelare byter klubb, inte minst mellan de inblandade klubbarnas diverse supporterskaror, men kanske även mellan de båda lagen och dess spelare själva.
Otrygghet är en känsla vanlig förekommande hos spelaren som flyttar till en annan klubb. Spelare som ofta skiftar klubbadress känner sannerligen en ständig otrygghet, men hinner å andra sidan kanske vänja sig och kurera sin osäkerhet, vilket en spelare som gör sin första utlandsflykt har svårare till.
Europeisk isolering handlar om den stora dominansen vad gäller klubbfotboll gentemot övriga världen. De flesta europeiska spelare "isoleras" i just Europa och har ingen större lust eller behov att flytta till ett främmande ickeeuropeiskt fotbollsland, samtidigt som de bästa från de länderna söker sig till just Europa. Långsökt? Va?
Nedgång. Tyvärr blir väldigt många spelare sämre prestationsmässigt när de söker sig till klubbar de inte passar in i. Att karriärer går utför med anledning av misslyckade klubbyten är alltför vanligt i dagens fotbollsvärld.
Arabisk utveckling. Fotbollens utveckling där nere tilltar, mycket tack vare de goda tillgångarna på pengar. De arabiska klubbarna har råd att erbjuda större (ändå kanske mindre lyckade) spelare från de europeiska ligorna höga pengabuntar till löner, och den arabiska fotbollens utveckling expanderar på så sätt. Bättre spelare är lika med bättre fotboll och vice versa.

Så, vad vill jag ha sagt med det här?

Tolka det på två sätt; 1) allting i och omkring din tillvaro går att sätta in i fotbollssammanhang, det kan vara effektivt vid inlärning, 2) sluta flänga hit och dit, fram och tillbaka, från klubb till klubb. Ryan Giggs, där har vi en man med kontinuitet. Ett föredöme.

5 kommentarer:

  1. Måste skriva en sak som jag gärna sagt till media eller främst Marcus Birro om jag kunde.
    Giggs, Maldini, Raul, Neville, Scholes, Terry med mera, att alla de har har kärlek för sin klubb de representerar tror jag på, men jag antar att de bytt om Man utd varit i Middlesborough position eller om inte Real Madrid varit kanske världens största klubb eller?

    Istället skulle jag vilja nämna Del Piero, Gerrard, Buffon, Totti, de Rossi, David Villa och till viss del yngre stjärnor som Cesc, Messi (för att dom är utlänningar) och Steven Taylor (kanske inte stjärna men ändå..)som trogna sin klubb även om några av de här inte är fostrade i den klubben de representerar.


    Jag gillar förresten inte heller att se Arsenal spela fult men det är en otroligt skön känsla om man missat matchen och ser på text-tv att Arsenal vunnit med 1-0.
    Dels vet man att man inte missat så mycket och att vi vunnit sådana matcher som "experter" säger att man måste vinna för att vinna titeln...:)

    Johan

    SvaraRadera
  2. Tjena fredrik. Long time!

    Vad säger du om Rosickys comeback? Är själv helt sjukt nöjd och lite nykär i killen. Och RvP?! Magnifika mål i varje match. Arsenals säsongsinledning har ju varit överraksande bra och fan vet om inte Arsenal kan vara med i toppen i slutet av säsongen när halva Chelseas lag varit nere i Afrika och MU fortsatt att harva utan CR7...

    SvaraRadera
  3. Johan: Håller absolut med dig. Fast de du nämner har ju heller inte varit fullständigt urholkade på framgång. I sådana fall Villa, men han har ju faktiskt inte varit särskilt länge i Valencia, om vi nu ska vara sådana. Steven Taylor vette sjutton hur konkreta anbud han verkligen har fått.

    Spelare fostrade av en klubb, medvetna om vad klubben betytt för din egen karriär, och vad den betyder för ditt hjärta, är spelare jag högt respekterar. Giggs, Raul, Del Piero, Gerrard, Maldini.

    Murphy: Roligt att höra av dig! Tittar till din blogg emellanåt, vill minnas att jag kommenterade något inlägg för ett par veckor sedan, osäker på om du såg det dock.

    Rosicky har tillhört och tillhör fortfarande mina favoritspelare, det är så skönt att se karln på planen igen. I inte allt för tokigt skick dessutom.

    Det känns jävligt bra så här långt, det gör det. Angående Afrikanska Mästerskapen oroar jag mig främst över saknaden av Song under de två månaderna. Denilson ger inte alls samma intryck av lugn och trygghet. Spelartypen Song behövs i det nya systemet.

    Äh vad fan, kalla tillbaka vår norske vän Nordtveit som lovordas borta i Tyskland för sitt imponerande defensiva mittfältsspel.

    SvaraRadera
  4. Både Everton och Arsenal var intresserade av Taylor men det är nog som sagt lite tidigt att säga att han är Newcastle fro `n fro...:)
    Tycker nästan Valencia varit mer framgångsrika än Roma, men båda har ju drabbats hårt av deras dåliga ekonomi.

    Gerrard fick ju många anbud även när Liverpool mer var ett "best of the rest" lag så jag tycker ändå man ska hylla honom mer än till exempel Giggs.

    Men än riktigt kavalier ska aldrig lämna sin dam.

    Johan

    SvaraRadera
  5. Everton kan jag köpa, men Arsenal tror jag inte på. I sådana fall kändes Liverpoolryktet mer trovärdigt.

    Både Valencia och Roma vann ju respektive inhemsk cup under 2008, mer har väl varken Villa eller De Rossi vunnit, det är sant. Men Totti var ju med och vann ligan redan 2001, tror jag att det var. På senare år har det dock varit skralt med troféer, så han ska definitivt ställas in i den gruppen.

    Vet inte om jag är beredd på att ordna spelarna efter någon skala eller rangordning, men både Gerrard och Giggs är givetvis högt hedersvärdiga. Sen beror det ju lite på hur man definierar det där med kontinuitet, om det är antal anbud man fått, om det är antalet troféer man varit utan, eller något annat.

    SvaraRadera