Top of the Table

Så var vi igång. Tre månaders trånande efter Premier League-fotboll är över. Drogba gav Carlo Ancelotti och ett inte alls imponerande Chelsea tre nödvändiga poäng och lite andrum, Wigan chockade Villa Park och ett inför säsongen uträknat Arsenal glimtade till med kontringsfotboll som liknade "Unbeaten"-säsongen 2004. Samt mycket, mycket mer givetvis.

Chelsea-Wigan 2-1
En gammal kliché hade kunnat beskriva Stephen Hunts ledningsmåls publikinverkan på Stamford Bridge - om den nu hade varit verklighetsskildrande i sammanhanget. För Hunt - som bekant vållande till Cechs sköldpaddehjälmstvång - allt annat än tystnade Chelsea-fansen. Från och med avspark uttryckte de högljutt sitt misshag gentemot Hunt - och inte blev buropen färre när denne gav sitt Hull ledningen knappa halvtimmen in i premiärmatchen. En, två stunders virtuositet från Didi Drogba räddade Chelsea från något som kunde liknas vid ett premiärfiasko. I helhet var det en långt ifrån storvulen säsongsstart, men - tre poäng är vad det är och är nödvändiga att ha med sig från en hemmamatch mot Hull.

Aston Villa-Wigan 0-2
En säker hemmaseger på förhand. Förbluffade miner i efterhand. Förlusten av Steve Bruce blev för mig avgörande i vilket tabellparti Wigan skulle placeras, men kanske har man i spanjoren Martinez hittat en fullvärdig ersättare som - precis som Bruce - har förmågan att få ut maximalt plus lite till av sitt späda spelarmaterial. I ecuadorianen Rodallega finns potential. Finns säsongens både lag -och spelaröverraskning i västra delarna av "Greater Manchester"?

Blackburn-Man City 0-2
Blackburn saknar efter flykten av Santa Cruz en riktigt målskytt. Saknas gör också ett kreativare mittfält (Pedersens form för två säsonger kommer aldrig åter; Dioufs påhitt håller inte i Premier League), en stadig målvakt och en sammanhängande försvarslinje. Jag är på riktigt oroad över Blackburns serieöverlevnad. Sam Allardyce stavas min enda anledning till en trots allt hyfsad säsong.
Manchester City? Jag är rädd att det var en start precis vad de behövde. Två svagheter finns dock fortfarande; kapten Dunne och tränare Hughes. En nyckel är att stjärnorna som förpassas till bänken inte tjurar och påverkar moralen i truppen. Rotation kan bli viktigt att nyttja åtminstone på anfallsfronten.

Bolton-Sunderland 0-1
Min personliga tillbedjan i Bruce gör det svårt att se Sunderland på undre halvan. Det, och kloka nyförvärv i Cana, Bent och Cattermole gör förhoppningarna höga på säsongens Sunderland. Centrallinjen Cana-Cattermole/Richardson ; Jones-Bent ser tung ut och gamle Spurs-målvakten Fülop (Man of the match idag, enligt BBC) är underskattad. Trots ankomsten av paraguayanske landslagskaptenen Paulo Da Silva behövs ytterligare förstärkning av defensiv aspekt. Den försvarsmässiga biten kan vara den svaga. Men, kunde han göra Bramble till en försvarare i Premier League-klass kan tamejfanken vem som helst överprestera under Bruce ledning.
I Bolton ska Elmander ta spjutspetsrollen och utveckla sitt målsinne, medan aggressive Kevin Davies ligger bakom. Elmander skapar chanser med sina envisa djupledslöpningar men är inte den måltjuv som krävs i den rollen. Men vem behöver en måltjuv när en målskytt som Matthew Taylor finns till förfogande?

Portsmouth-Fulham 0-1
Stabil defensiv och effektivitet i kontringar och på fasta är trenden i de vita delarna av södra London även denna säsong. Inget annat går väl att vänta sig när det är Roy Hodgson som styr. Mycket riktigt, en inte alltför djärvt förväntad uddamålsvinst gällde på Fratton Park. Att Hangeland stannar är en fundamental förutsättning för en återupprepning av övre halvan-placering för Fulham.
Ägaruppköp, ny manager samt flertalet värvningar krävs för att Portsmouth klarar sig kvar.

Stoke-Burnley 2-0
Premiärresultatet är givetvis ingen katastrof för Burnley. Nykomlingarna ska rikta fokus på hemmamötena med övriga bottenlag. En förlust på Stokeborgen Britannia är inget att gräva ner sig för. Stoke kan inte helt omöjligt upprepa tolfteplatsen från i fjol, även om vissa erkända recept nu är lättlästa och medvetna för de flesta motståndarna. Unge Ryan Shawcross är nyckelfigur i årets Stoke.

Wolverhampton-West Ham 0-2
Championship-mästarnas försök att spela underhållande, positiv fotboll kan - likt West Bromwich häromsistens - bli dess fall. En ung, charmerande spelartrupp med spelande fotbollstankar har väldigt svårt att emellanåt ta till den där grisfotbollen som tyvärr krävs för att hänga fast vid de andra lagen därnere.
Även i West Ham behövs en eller annan offensiv kraft då tuffe Ashton är allt för skadad allt för ofta. Utspelade under större delen av andra halvlek på Molineux, men ändock tvåmålssegrare. Positivt, så klart.

Everton-Arsenal 1-6
En överkantig 3-0-ledning i paus följdes upp av utnyttjande av de stora ytor Everton lämnade kvar i sina bleka försök att jämna ut första halvlekens försvarsmissar. Kontringsfotboll är en kurs Wengers Arsenal alltid har bemästrat mer än väl, och matchutvecklingen föll ut idealisk för tekniska, bollskickliga Gunners.
Trofast hopp - utan utdelning i slutändan - är någonting vi Arsenalfans tvingats förlita oss till under fem raka säsonger, och ingenting känns mer hoppfullt än en premiärseger med fem måls marginal på Goodison Park. Nye belgaren Vermaelen var bland planens främsta, fick göra ett mål och visade gång på gång prov på en spänst med endast Bendtners femsekundersmål mot Spurs som dess like. Kaptenen Fabregas gjorde två mål och spelade fram till två, och hyllade nyss avlidne Daniel Jarque på ett vackert vis. Man of the Match.
För Everton är det nya tag som gäller. Glöm, kom tillbaka.. Organisera om taktiken på defensiva fasta..

Imorgon, två inte så pjåkiga matcher:
Man United-Birmingham - 14.30
Tottenham-Liverpool - 17.00

Det ses fram emot. Innan det ska jag sova länge.