En rysk frälsare?

Övergångsfönstret är stängt. En mycket långdragen transfersaga är över. Arsenal-truppen är utvidgad. En 172 cm kort ryss har anlänt till norra London och kommer att spela i rödvit dräkt tre och ett halvt år framöver.
Äntligen blev övergången klar. Den plågsamt långa väntan fick slutligen sin ändpunkt. Lättnad och glädje var vad jag kände när nyheten ploppade upp på officiella hemsidan. Tjugofyra timmar tidigare hade jag ivrigt följt januarifönstrets sista intensiva minuter. Enträget satt jag och uppdaterade arsenal.com var tionde sekund och lika besviken blev jag av effekten som fortsatte att upprepa sig under kvällen. Klockan 18.00 den 2 februari varpå deadline förlängts hade fortfarande ingenting blivit officiellt. Det var då oron verkligen började tränga in i våra, vi Gooners, desperata hjärnor. Alla var medvetna om att ett nyförvärv behövdes, och eftersom Arshavin var den enda som det ryktades om och som verkade aktuell, så var denne ryss någonstans vårt sista hopp. Personligen har jag ända sedan i somras efter EM, då ryktena på allvar började svärma omkring honom, velat ha Arshavin i min älskade klubb. Han begeistrade mig genom sin fart, kvickhet, teknik och unika spelförståelse under slutspelet, och jag såg honom som gjuten för Arsenals spelsätt.

Närmare ett solvarv senare satt jag återigen vid min nära vän (han kallas för dator), och bläddrade bland nyhetsartiklar på nätet. Någon sida påstod att övergången gått i stöpet, någon antydde att Arshavin redan var klar och skulle presenteras under dagen. Deadline för övergångar var då passerad med ett dygn. Två tankar flög igenom mitt huvud. Om ett par timmar skulle jag genomföra min första a-lagsträning med min klubb, befintlig i division 3, Sydvästra Götaland, och nervositeten hade tagit ett fast grepp om mig. Den andra tanken handlade om ett möjligt nyförvärv till högstadivisionen i England. Hyfsade kontraster.
Pappa hojtade till mig från vardagsrummet att Svt text påstod att Arshavin-övergången gått igenom. Jag svarade att det ännu inte officiellt presenterats på arsenal.com vilket betydde att ingenting var definitivt klart. Jag uppdaterade då hemsidan och vips, vad ser jag? Jo, en bebisliknande 27-åring i rysk landslagsdräkt över rubriken "Russian international joins Arsenal". Några minuter senare dök det upp fler artiklar, faktafiler och bildspel med en poserande Arshavin i röd Arsenal-tröja med nummer 23 på ryggen.

Tack Wenger och tack Arshavin. Det var en ljuvlig och befriande känsla jag tog med mig till träningen.