Klassiska Wolverhampton tog förra helgen steget upp i finrummet igen efter fem år i andradivisionen. Avgörandet kom, symtomatiskt nog, på dagen 50 år efter föreningens senaste ligatitel - genom segern över QPR med 1-0 på Molineux.
Med unga framstående spelare som Wayne Hennessey, Sylvain Ebanks-Blake, Christophe Berra, Michael Kightly och Sam Vokes har Wolves dominerat The Championship sedan i höstas, och där har tränaren Mick McCarthy en talangfull, ganska grundläggande stomme - tillsammans med kapten Craddock och Karl Henry. Men, för att på allvar kunna etablera sig i Premier League på nytt, måste några riktigt vassa nyförvärv göras. Vilket McCarthy tydligt har poängterat för ledningen.
***
Bakom Wolves pågår en intensiv jakt på andraplatsen. En andraplats Birmingham innehar för tillfället, med en ynka omgång kvar att spela. Men formstarka Sheffield United skuggar en poäng bakom, och efter Readings 2-0-seger mot Norwich idag har även Coppells mannar en rimlig chans att knipa direktplatsen upp. Med en överlägsen målskillnad till trots är man dock tre pinnar bakom Birmingham, och är beroende av att både tvåan och trean förlorar respektive tappar poäng. Och vilka är inte laget Birmingham möter i den sista omgången som har chansen att omintetgöra klubbens Premier League-drömmar. Jojomän, Reading!
2. Birmingham 45 52-36 80
----------------------------
3. Sheffield U 45 64-39 79
4. Reading 45 71-38 77
Sista omgången:
Reading-Birmingham
Crystal Palace-Sheffield U
***
Även play-off-platserna är hett eftertraktade. Cardiff har på bara två matcher sumpat allt vad direktkvalifikation heter. Två matcher som har genererat i noll poäng, och 0-9 i målskillnad. Kollaps, var ordet.
Faktum är att man teoretiskt sett inte heller har en plats i kvalet fixad och klar. Preston trycker på bakom och verkar mycket mer sugna på Premier League-spel än walesarna (6-0 talar sitt tydliga språk). Förlorar Cardiff eller Burnley, samtidigt som Preston vinner med fler än två mål är det det senare laget som tar en av kvalplatserna.
5. Cardiff 45 65-52 74
6. Burnley 45 68-60 73
------------------------
7. Preston 45 64-53 71
Sista omgången:
Sheffield W-Cardiff
Burnley-Bristol City
Preston NE-QPR
***
Efter beskedet att Southampton ifråntas tio poäng med anledning av sina stora ekonomiska problem kan vi, tyvärr - som ett litet personligt inflik - konstatera att Saints gör Charlton sällskap ned i League One.
Efter Norwich förlust idag blir det svårt att klamra sig kvar i Championship. Man måste vinna, Barnsley måste förlora och skillnaden målen emellan måste gå tre mål åt Norwich fördel.
Remarkabelt är att ALLA de här tre lagen, Charlton, Southampton och Norwich (om det blir dem som degraderas) vistades i Premier League - så sent som säsongen 04/05!
21. Barnsley 45 43-54 49
--------------------------
22. Norwich 45 55-56 46
Sista omgången:
Charlton-Norwich
Plymouth-Barnsley
***
Jag undrar om Roy Keane kan få något skjut på tränarkarriären i Ipswich. Å andra sidan är väl den största frågan om Ipswich som förening och som lag kan få något skjut framåt med Keane på tränarbänken. En hyfsad start hur som helst; 3-0 på Ninian Park i en match som kan bli den sista på den gamla mytomspunna arenan - om nu Cardiff misslyckas att kvalificera sig för play-off.
***
Hela den sista omgången av Coca-Cola Championship upplaga 08/09 spelas söndagen den 3:e maj. Gemensam matchstart för samtliga matcher klockan 14.15.
En hop tokintressanta matcher kan resultera i en högst imposant dubbeltimme. Från allt vad det gäller uppflyttning till nedflyttning, och andra intressanta linjer som är avgörande för ett flertal klubbars framtid.
Imorgon blir det fokus på League One och Two och dess respektive upp- och nedflyttningsimplicerade klubbar.
måndag 27 april 2009
lördag 25 april 2009
Baby-faced assassin 2
Idag fick jag en ytterligare bekräftelse på min fotbollsbesatthet när jag ägnade sju minuter av mitt värdefulla liv åt att betrakta en video med varenda bolltouch Fabregas åstadkom i Champions League när The Gunners kvartsfinalmötte Milan ifjol. Och jag funderade inte en sekund av de magiska sju minuterna på att avsluta videon. Förmodligen en av spanjorens bästa matcher i Arsenaltröjan. Är du Arsenalsupporter, se den. Är du det inte men love the game som det så poetiskt heter, se den.
Vid halv tre-tiden imorgon kliver troligtvis en kortväxt, bebisliknande ryss in på Emirates enastående gräsmatta. Med kolossala förhoppningar på sig från hemmapubliken. För det är inte bara välbefinnande och älskvärdhet som blir följden av att ha gjort fyra mål - på fyra målchanser och fyra skott - mot Liverpool på Anfield. Det medför en enorm press och enorma förhoppningar.
En bit in i mötet med Liverpool tänkte jag att Arshavin inte bidragit med särskilt mycket än under de tre, fyra första matcherna för sin nya klubb. Jag älskar att bli motbevisad. Med sin underhållande spelstil och sitt charmerande utseende har han snabbt blivit uppskattad på Emirates, men efter matchen växte troligtvis kärleken till Arshavin upp i skyarna hos varenda Gooner, och många kommer att hoppas på en liknande insats mot Boro imorgon. Med den fenomenala bedriften har alltså populariteten, hysterin och svärmeriet kring "den lille tsaren" inte bara upptrappats avsevärt, utan även förväntningarna på spelaren har intensifierats. Något som visat sig ta kål på många spelare. Med lycka följer lidande. Det gäller att ta konsekvenserna för sina stordåd, Arshavin.
Nu tror jag inte att detta kommer att påverka Arshavin det minsta lilla. Kraven och pressen på framgång var något han upplevde minst lika mycket under sin tid hemma i Ryssland, så förhoppningsvis är han härdad. Nu känns det dock en aning befängt och orättvist att hoppas på en lika god prestation imorgon. Trots en bevisat strålande formkurva och ett lysande självförtroende.
***
Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för Sir Alex Ferguson och Manchester United. Att vända ett tvåmålsunderläge i paus mot ligans formstarkaste lag till en 5-2-seger är något som endast ett mästarlag kan göra. Det får mig också att fundera på vad sjutton Sir Alex gör med sina spelare i halvtid. Man har ju hört talas om skokastning och hårtorkshistorier, men fan vet om inte Ferguson tog sig till något än brutalare när spelarna anlände i omklädningsrummet efter 45 minuter. Ett helt annat lag ställde sig på benen i andra halvlek.
Icke förglömmas ska väl dock att United fick mycket god hjälp av domare Webb, vars katastrofalt feldömda straff befogat kan påstås ha varit den vändande punkten.
SVT:s Thomas Wernerson sade inom ett målkamerordiskuterande sammanhang häromveckan att ett lags fördelar förhållet till nackdelarna "jämnas ut" under en hel säsong. Nonsens.
Wernerson vet, Sir Alex vet och Monsieur Wenger vet att storklubbarna i diverse ligors domarförmåner är axiomatiska, och det är ett av flera stora problem fotbollsvärlden idag står inför. För en engelsk domare är det ett enklare beslut att blåsa straff för något av de fyra stora i England, eller för vilket lag som helst större än motståndarna. De tveksamma situationerna går allt som oftast medsols för det högre uppsatta laget, och andelen diskutabla domslut storklubbarna får med sig överskuggar andelen domslut som går emot dem.
***
Man kan inte annat än att imponeras av i det närmaste nedflyttningsklara West Bromwich vilja och tapperhet de visade upp idag. Klart som katten de vill stanna kvar, men lika lätt är det inte att genomföra sin vilja, och lika lätt är det inte att besegra Sunderland med tre mål. Kul att svenske (som egentligen är mer engelsk i sin spelstil än engelsmannen själv) Jonas Olsson fick knega in sitt andra mål för säsongen. En spelare som kommer att spela i Premier League nästa säsong, oavsett hur det går för laget med sin mirakulösa upphämtning (?), är nordirländske Chris Brunt. Yttern har nu gjort två mål på tre matcher, och visst blir väl han värvad av en bättre klubb under sommaren?
Sunderland ligger även dem i riskzonen för nedflyttning efter sin bedrövliga form på senare tid. Femte nederlaget på sex matcher betydde dagens förlust.
Vid halv tre-tiden imorgon kliver troligtvis en kortväxt, bebisliknande ryss in på Emirates enastående gräsmatta. Med kolossala förhoppningar på sig från hemmapubliken. För det är inte bara välbefinnande och älskvärdhet som blir följden av att ha gjort fyra mål - på fyra målchanser och fyra skott - mot Liverpool på Anfield. Det medför en enorm press och enorma förhoppningar.
En bit in i mötet med Liverpool tänkte jag att Arshavin inte bidragit med särskilt mycket än under de tre, fyra första matcherna för sin nya klubb. Jag älskar att bli motbevisad. Med sin underhållande spelstil och sitt charmerande utseende har han snabbt blivit uppskattad på Emirates, men efter matchen växte troligtvis kärleken till Arshavin upp i skyarna hos varenda Gooner, och många kommer att hoppas på en liknande insats mot Boro imorgon. Med den fenomenala bedriften har alltså populariteten, hysterin och svärmeriet kring "den lille tsaren" inte bara upptrappats avsevärt, utan även förväntningarna på spelaren har intensifierats. Något som visat sig ta kål på många spelare. Med lycka följer lidande. Det gäller att ta konsekvenserna för sina stordåd, Arshavin.
Nu tror jag inte att detta kommer att påverka Arshavin det minsta lilla. Kraven och pressen på framgång var något han upplevde minst lika mycket under sin tid hemma i Ryssland, så förhoppningsvis är han härdad. Nu känns det dock en aning befängt och orättvist att hoppas på en lika god prestation imorgon. Trots en bevisat strålande formkurva och ett lysande självförtroende.
***Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för Sir Alex Ferguson och Manchester United. Att vända ett tvåmålsunderläge i paus mot ligans formstarkaste lag till en 5-2-seger är något som endast ett mästarlag kan göra. Det får mig också att fundera på vad sjutton Sir Alex gör med sina spelare i halvtid. Man har ju hört talas om skokastning och hårtorkshistorier, men fan vet om inte Ferguson tog sig till något än brutalare när spelarna anlände i omklädningsrummet efter 45 minuter. Ett helt annat lag ställde sig på benen i andra halvlek.
Icke förglömmas ska väl dock att United fick mycket god hjälp av domare Webb, vars katastrofalt feldömda straff befogat kan påstås ha varit den vändande punkten.
SVT:s Thomas Wernerson sade inom ett målkamerordiskuterande sammanhang häromveckan att ett lags fördelar förhållet till nackdelarna "jämnas ut" under en hel säsong. Nonsens.
Wernerson vet, Sir Alex vet och Monsieur Wenger vet att storklubbarna i diverse ligors domarförmåner är axiomatiska, och det är ett av flera stora problem fotbollsvärlden idag står inför. För en engelsk domare är det ett enklare beslut att blåsa straff för något av de fyra stora i England, eller för vilket lag som helst större än motståndarna. De tveksamma situationerna går allt som oftast medsols för det högre uppsatta laget, och andelen diskutabla domslut storklubbarna får med sig överskuggar andelen domslut som går emot dem.
***
Man kan inte annat än att imponeras av i det närmaste nedflyttningsklara West Bromwich vilja och tapperhet de visade upp idag. Klart som katten de vill stanna kvar, men lika lätt är det inte att genomföra sin vilja, och lika lätt är det inte att besegra Sunderland med tre mål. Kul att svenske (som egentligen är mer engelsk i sin spelstil än engelsmannen själv) Jonas Olsson fick knega in sitt andra mål för säsongen. En spelare som kommer att spela i Premier League nästa säsong, oavsett hur det går för laget med sin mirakulösa upphämtning (?), är nordirländske Chris Brunt. Yttern har nu gjort två mål på tre matcher, och visst blir väl han värvad av en bättre klubb under sommaren?
Sunderland ligger även dem i riskzonen för nedflyttning efter sin bedrövliga form på senare tid. Femte nederlaget på sex matcher betydde dagens förlust.
söndag 19 april 2009
Metaforer
Kom efter gårdagens fotbollstilldragelser att tänka på ett antal rätt så frapperande liknelser.
* På lördagskvällen sände TV4 långfilmen "Phone Booth". Mina förutfattade meningar efter att ha sett reklamtrailern inför filmen löd att filmen skulle vara extremt monoton och händelsefattig, lite som tankegångarna gick när Liverpool och Chelsea pånytt lottades emot varandra i Champions League-kvartsfinalen. Dubbelmötet mellan de engelska storlagen kom oförmodat att innehålla tolv mål, en utgång analog med resultatet av filmen.
* Jag kom faktiskt att tänka på det här först igår, men de båda klubbarna Hull och tyska Hoffenheims resor genom diverse ligasystem är ju i det närmaste identiska. Enda skillnaden är väl att Hull uppehåller sig i en stor välbebodd stad på nedgång, medan Hoffenheim är en minimal by på drygt 3 000 invånare. En liten ytterligare skillnad mellan lagens respektive resor är att Hull fick sin nya välbekostade arena redan innan man avancerade från division till division, samtidigt som Hoffenheims dito invigdes först i år.
* Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden och erhålla rysningar när jag såg Balotellis mål mot Juventus. Dels för att den snabba kontringen i sig var hissnande, men framförallt för att den påminde mig om de blixtrande omställningar Arsenal var så skickliga på för ett antal år sedan (ta en särskilt titt 1:40 in i klippet, ren och skär fotbollskonst).
* Redan när Fabianski i den fjärde matchminuten onödigt var ute och flaxade (och Gibbs tvingades rädda skinnet på honom) fick jag den tvivlande känslan av att det mycket väl skulle kunna bli just Arsenals reservburväktare som skulle avgöra FA-cupsemin/derbyt. Nervositeten lös i den unge polackens ögon och målvakten kom redan från början fel in i matchen. En aning (om än orättvist) jämförbart med Stenmans minst sagt horribla debut på fullsatta nya Gamla Ullevi i den allsvenska premiären. Samma nervösa ansiktsuttryck fanns där hos Fabianski, den fanatiska publiken på en annan mäktig arena fanns närvarande, och matchen strålade med sin prestigefullhet. Och visst får han ta på sig i alla fall Drogbas matchavgörande 2-1-mål, även om Silvestres ingripande var långt ifrån hundraprocentigt?
* På lördagskvällen sände TV4 långfilmen "Phone Booth". Mina förutfattade meningar efter att ha sett reklamtrailern inför filmen löd att filmen skulle vara extremt monoton och händelsefattig, lite som tankegångarna gick när Liverpool och Chelsea pånytt lottades emot varandra i Champions League-kvartsfinalen. Dubbelmötet mellan de engelska storlagen kom oförmodat att innehålla tolv mål, en utgång analog med resultatet av filmen.
* Jag kom faktiskt att tänka på det här först igår, men de båda klubbarna Hull och tyska Hoffenheims resor genom diverse ligasystem är ju i det närmaste identiska. Enda skillnaden är väl att Hull uppehåller sig i en stor välbebodd stad på nedgång, medan Hoffenheim är en minimal by på drygt 3 000 invånare. En liten ytterligare skillnad mellan lagens respektive resor är att Hull fick sin nya välbekostade arena redan innan man avancerade från division till division, samtidigt som Hoffenheims dito invigdes först i år.
* Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden och erhålla rysningar när jag såg Balotellis mål mot Juventus. Dels för att den snabba kontringen i sig var hissnande, men framförallt för att den påminde mig om de blixtrande omställningar Arsenal var så skickliga på för ett antal år sedan (ta en särskilt titt 1:40 in i klippet, ren och skär fotbollskonst).
* Redan när Fabianski i den fjärde matchminuten onödigt var ute och flaxade (och Gibbs tvingades rädda skinnet på honom) fick jag den tvivlande känslan av att det mycket väl skulle kunna bli just Arsenals reservburväktare som skulle avgöra FA-cupsemin/derbyt. Nervositeten lös i den unge polackens ögon och målvakten kom redan från början fel in i matchen. En aning (om än orättvist) jämförbart med Stenmans minst sagt horribla debut på fullsatta nya Gamla Ullevi i den allsvenska premiären. Samma nervösa ansiktsuttryck fanns där hos Fabianski, den fanatiska publiken på en annan mäktig arena fanns närvarande, och matchen strålade med sin prestigefullhet. Och visst får han ta på sig i alla fall Drogbas matchavgörande 2-1-mål, även om Silvestres ingripande var långt ifrån hundraprocentigt?
lördag 18 april 2009
Blickarna bakåt - och framåt
Studerande och olika typer av skolprojekt har satt käppar i mitt blogghjul under i stort sett hela veckan. Veckan som bjöd på en hel del i fotbollsväg.
I onsdags var det på dagen 20 år sedan Hillsboroughkatastrofen som orsakade 96 personers hädanfärd, varav den yngsta var endast tio år gammal. Jag tänker inte lägga någon större kraft åt att beskriva själva händelsen, utan hänvisar i det avseendet till min ett par månader gamla text gällande tragedin och till de flesta övriga
internetsidor med fotbollsinrikting, vilka är fullsmockade med information och kuriosa angående ämnet.
Klockan 16.06 svensk tid på 20-årsdagen - alias onsdagen - upphörde all trafik och allt liv i Liverpool. Hela staden tystnade i två tysta minuter för att hedra de 96 tragiskt avlidna. Över 30 000 människor hade tagit sig till minnesceremonin som hölls på Anfield för Hillsboroughoffren.
Ett högmält, rättvisekrävande rop bröt ut bland de 30 000 under idrottsminister Andy Burnhams tal. "Justice for the 96" skanderade Anfield i demonstration mot det system de anses ha blivit förrådda och omintetgjorda av.
Ni hörde säkert även om fullständigt intelligensbefriade fransmannen (och Liverpools målvaktsreserv) Charles Itandjes impertinenta och obetingat respektlösa beteende under ceremonin. Sådana här skrämmande exempel på idioti får mig att fundera på vad som i helsike försiggår innanför pannbenet på somligt folk. Hur i hela fridens namn kan man sitta och skratta och skämta under ett evenemang till minne av en hemsk tragedi som kostade många människors liv?!
Efter granskande av videoupptagningar har klubbledningen nu stängt av 26-åringen från allt spel under en tvåveckorsperiod. Banna dårfinken på livstid, menar jag. Hur som helst kommer han med hedern i behåll och publikens erkänsla aldrig kunna visa sig på Anfield igen. Trots ursäkterna han nu häver ur sig.
***
Champions League var på full rullning i veckan. Drabbningen på Stamford Bridge på tisdagen kan mycket väl ha varit den mest underhållande och dramatiska matchen jag sett den här säsongen. Jösses, vad det svängde! Trots Liverpools kanoninsats räckte de inte ända fram och Chelsea är helt enkelt ett för bra lag för att tappa en 3-1-ledning från bortaplan. Den här kampen avgjordes på Anfield föregående vecka.
Arsenal vandrade enkelt hem semifinalplatsen på Emirates. Utan viktige ledargestalten Senna i mittens rike var Villarreal flera klasser sämre än engelsmännen. På tal om engelsmän så fanns det faktiskt två stycken på plan under matchen - och det på Emirates när ett spanskt lag kom på besök! Det hör inte till vanligheterna. Walcott och Gibbs (som spelade vänsterback i Clichys skadefrånvaro) var de två engelsmännen, och den förstnämnde stod för matchens snyggaste mål efter redan tio minuters spel.
Min respekt för Sebastian Eguren har efter matchen havererat helt och hållet. Enligt Arsenalkaptenen Fabregas ska uruguayanen under matchens gång följt efter sin mittfältskombattant och var och varannan minut gjort narr av och bespottat dennes familj. Jag blev som Gooner naturligtvis skadeglad över att Eguren visades ut sent i matchen, men tyckte även en aning synd om den förre Hammarbyspelaren ity att straffen var väldigt hårt dömd och gnölandet var befogat. Nu tycker jag mest synd om honom med anledning av att endast en stackars usel odugling måste ta till sådana vidriga medel för att vinna en duell. Det är smart med psykningar och till en viss grad tycker jag absolut att det hör till spelet, men när det övergår till trakasseri av motspelarens familj visar det bara prov på en hänsynslös omoralitet.
Idag kräver dessutom samme man Hammarby på tre miljoner kronor på grund av det kontraktsbråk som uppstod vid spelarens övergång till Villarreal. Jag kan ju säga såhär: Utan Hammarby skulle Eguren inte ha varit i närheten av var han är idag karriärmässigt. Eguren är snarare skyldig klubben pengar för den utveckling han genomgick i Hammarby. Och tjänar han inte tillräckligt nere i Spanien för att i alla fall kunna förbigå tre miljoner? Det är ju inte så att han hotas av fattigdom och direkt utblottning om han inte får de där miljonerna.
***
Tre av fyra engelska lag i semifinal, maximal utdelning av vad som var möjligt. Två riktigt riktigt intressanta semifinaler väntar i Europas största klubblagsturnering. Vilka som går till final? Inte en suck, men skulle jag vara tvungen att tippa lägger jag mina pengar på en repris av 2006 års final, Arsenal-Barcelona. Då är det mitt hjärta som tippar, och då får det gärna bli omvända roller mot vad som inträffade i Paris för snart tre år sedan.
***
Helgens höjdpunkter förväntas naturligtvis bli FA-cupsemifinalerna som går av stapeln. Londonderby stundar i den ena när Arsenal möter Chelsea idag klockan 18.10 (visas på Viasat Fotboll) på Wembley. Samma arena spelar Man United och Everton på imorgon i den andra semifinalen.
The Gunners har stora skadeproblem i backlinjen inför dagens match. Endast Touré och Silvestre finns i egenskap av renodlade mittbackar tillgängliga, medan laget helt saknar vänsterbacksalternativ då även Gibbs har skadebekymmer. En trolig lösning kan vara att Silvestre kliver ut ett snäpp till vänster samtidigt som Song tar plats bredvid Touré i mittlåset.
***
Premier League-omgång nummer 33:s matcher som spelas nu i helgen är följande, med mina förutsatta tips intill (bara för sakens skull):
Aston Villa-West Ham - 1
Middlesbrough-Fulham - X
Portsmouth-Bolton - X
Stoke-Blackburn - 1
Sunderland-Hull - 1
Tottenham-Newcastle - X
Manchester City-West Bromwich - 1
måndag 13 april 2009
Målrekord och läktarsånger
I vanlig ordning sammanfattar jag här helgens sammandrabbningar, och man kan väl säga att det var en förbaskat underhållande och händelserik omgång. 40 mål bjöd helgens tio Premier League-matcher på. Med fyra mål per match är omgång 32 säsongens hittills målrikaste.
* En programenlig, men imponerande seger tog Liverpool i jakten på Man United när nedflyttningshotade Blackburn gästade Anfield. Torres 1-0 efter redan fem minuter var så nära ett drömmål du kan komma, inte många klarar av den prestationen. Med kapten Gerrard (skadad ljumske) på bänken visade Torres att han även kan göra mål utan sin lekkamrat, och bjöd på två baljor. Aggers fullträff var inte heller fy skam.
* Kenwyne Jones och Sunderland kvitterade Uniteds ledning och pressade serieledarna till ett oavgjort resultat. Då steg djävularnas nya trepoängsräddare och anfallstalang fram. Med kvarten kvar bytte Federico Macheda av Berbatov. En minut senare styrde han in Carricks skott, och har på sina två inhopp givit Sir Alex och kompani full pott de två senaste matcherna då man varit pressat. När serien drog igång, vem trodde att en 17-årig italienare skulle avgöra toppstriden? Anmärkningsvärt i övrigt var att Neville tagit lärdom av sin högerkantkamrat, men att han till skillnad mot Ronaldo är bedrövligt på att filma. Det blev ganska tydligt varför Neville inte provar sig på filmningar oftare.
* Chelsea såg ut att vara på väg mot en promenadseger efter bland annat två mål av Drogba och fyramålsledning. Då bytte Bolton ut Johan Elmander. Något som visade sig bli en vändpunkt för bortalaget. Starkt hursomhelst att ta sig i kragen och på allvar tro på en vändning vid 4-0 i baken på Stamford Bridge. Synd att det inte räckte ända fram, men det var inte långt ifrån att Cahill lyckades trycka in en kvittering på övertid. Men visst gav Bolton även Liverpool hopp inför Champions League-returen imorgon. Det går som bortalag att göra tre mål på Stamford Bridge!
* Arsenal låg risigt till på JJB Stadium men vände 1-0-underläge när man pressade på i andra halvlek, och slutsiffrorna skrev sig slutligen till 1-4. Walcotts mål var riktigt snyggt, liksom Silvestres (!) och även Arshavin lyckades hitta nätet. Remarkabelt var även att Alex Song dribblade sig igenom - om än ett uppgivet - Wiganförsvaret och satte fyran. Kameruanen gjorde en habil insats rakt igenom på The Gunners mittfält. Alex on Song, som det så klatschigt brukar heta när den unge mittfältaren gör bra matcher.
* I Arsenals hemtrakter i norra London spelades det derby. Tottenhams ryske sommarförvärv Roman Pavlyuchenko hoppade in och satte matchens enda mål, när huvudstadsrivalen West Ham besökte White Hart Lane. En kvick vändning och skott direkt, ett fint verk av anfallaren. Det kanske bara är jag, men gör inte Tottenhams inhoppare väldigt många mål? Det känns som att ofta när Darren Bent blir inbytt gör han mål, och samma visa med Pavlyuchenko. Vore intressant med någon statistisk på detta.
* Alan Shearer fick med sig sin första poäng som Newcastle-tränare efter att gänglige anfallstalangen Andy Carroll nickat in kvitteringen med knappa tio kvar att spela. Kul, och rättvist, att det var just 20-årige Carroll som fick göra målet, då han var den ende i lördagens Newcastle som har sina rötter i Tyne. Klokt var att bänka på sistone bedrövlige Coloccini, till förmån för unge kanadensaren Edgar. Många anser att Toon är tvunget att vinna mot ett lag som Stoke för att klara sig kvar, och visst måste man ta så många poäng som möjligt, men samtidigt ska man komma ihåg att det inte alls är någon bagatell att åka till Britannia och hämta hem tre poäng. Stoke har endast förlorat tre matcher på hemmamark, varav den sista på Boxing Day mot Man United, och skulle man endast gå efter hemmamatcher ligger Stoke sjua i tabellen. Lag som Liverpool och Arsenal har tappat poäng på arenan, och förutom United är det bara Chelsea och Everton som åkt hem med alla tre pinnar. Men sett till bortalagets vilja och sätt att spela fotboll kan tyckas att de borde bjuda upp bättre, för det var inget skönspel de visade prov på.
I nästa omgång möter Newcastle Tottenham på White Hart Lane - ingen lätt uppgift för Shearer och kompani.
* Middlesbrough ligger nu på samma poäng som Newcastle efter 3-1-segern mot Hull, och när lagen möts den 11:e maj på St. James Park kan den nedflyttningskampen mycket väl avgöras. För jag tror att det blir något av de två nordöstliga lagen som åker ur. Kanske båda.
* West Bromwich har nu spelat oavgjort i tre av de senaste fyra matcherna, och igår bjöd man upp ordentligt på Fratton Park och var faktiskt inte långt ifrån att vinna matchen. Men Portsmouths Kranjcar kvitterade på en vacker frispark och matchen slutade 2-2. För att klara sig kvar måste The Baggies börja vinna också, och att det blir Championshipspel nästa säsong är nu otvivelaktigt. Porstmouth ser dock ut att stanna.
* Pappa skulle tippa och frågade mig hur Aston Villa-Everton skulle sluta. Jag slängde ur mig att matchen skulle sluta 4-4, en aning sarkastiskt men ändå genomtänkt vill jag påstå. Något sade mig att det skulle bli ett målrikt möte, kanske för att det brukar bli en hel del mål lagen emellan. Matchen slutade 3-3 efter en underhållande tillställning på Villa Park. James Milners frispark var matchens behållning, även om Ashley Young fullständigt snurrade upp stackars Hibbert på sin kant. En liknande batalj utspelade sig för ett par veckor sedan när Zokora byttes ut i den första halvleken efter att dragit på sig en varning och bjudits på flera resor av - just det, Ashley Young.
* Efter Irelands 1-0-mål som stod sig första halvlek ut såg det ut som att det programenligt skulle bli hemmaseger för Man City, och bortaförlust för Fulham. Bra gjort av Hodgsons grabbar att vända och vinna övertygande med 1-3. Dempsey hittade nätet två gånger om, och har varit viktig för Fulhams offensiv hela säsongen. Det fullkomligt vansinniga och desperata beslutet att peta Robinho och Elano ur startelvan kostade Mark Hughes segern. Kanske fanns det ändå en baktanke med petningarna, att de i själva verket vilades, i och med veckans UEFA-cup-retur mot Hamburg. Annars, är inte Hodgson en god kandidat till att bli säsongens manager? Med Moyes och O'Neill som närmsta konkurrenter.
*******
Har tidigare uttryckt mitt förakt (som väl trots allt är ganska berättigat?) mot spelare med en otäck förmåga att falla lätt. Den här videon är klockren.
*******
Häromdagen när jag surfade runt på mina favoritsajter såg jag att Sportbladets eminente Erik Niva betygsatt vardera allsvenskt lags fotbollssånger. I höstas listade samme man engelsk fotbolls bästa läktarsånger. En lista värd att ta en titt på (och sätta örat till).
Tillbaka till de allsvenska sångerna så växer IFK Göteborgs hymn mer och mer i mina öron. Förutom att låten innehåller en riktigt skön melodi tycker jag att texten signerad Alme är kanonfin, och precis som Niva antyder är det verkligen inte det lättaste att få ur sig en sådan sång på beställning.
* En programenlig, men imponerande seger tog Liverpool i jakten på Man United när nedflyttningshotade Blackburn gästade Anfield. Torres 1-0 efter redan fem minuter var så nära ett drömmål du kan komma, inte många klarar av den prestationen. Med kapten Gerrard (skadad ljumske) på bänken visade Torres att han även kan göra mål utan sin lekkamrat, och bjöd på två baljor. Aggers fullträff var inte heller fy skam.
* Kenwyne Jones och Sunderland kvitterade Uniteds ledning och pressade serieledarna till ett oavgjort resultat. Då steg djävularnas nya trepoängsräddare och anfallstalang fram. Med kvarten kvar bytte Federico Macheda av Berbatov. En minut senare styrde han in Carricks skott, och har på sina två inhopp givit Sir Alex och kompani full pott de två senaste matcherna då man varit pressat. När serien drog igång, vem trodde att en 17-årig italienare skulle avgöra toppstriden? Anmärkningsvärt i övrigt var att Neville tagit lärdom av sin högerkantkamrat, men att han till skillnad mot Ronaldo är bedrövligt på att filma. Det blev ganska tydligt varför Neville inte provar sig på filmningar oftare.
* Chelsea såg ut att vara på väg mot en promenadseger efter bland annat två mål av Drogba och fyramålsledning. Då bytte Bolton ut Johan Elmander. Något som visade sig bli en vändpunkt för bortalaget. Starkt hursomhelst att ta sig i kragen och på allvar tro på en vändning vid 4-0 i baken på Stamford Bridge. Synd att det inte räckte ända fram, men det var inte långt ifrån att Cahill lyckades trycka in en kvittering på övertid. Men visst gav Bolton även Liverpool hopp inför Champions League-returen imorgon. Det går som bortalag att göra tre mål på Stamford Bridge!
* Arsenal låg risigt till på JJB Stadium men vände 1-0-underläge när man pressade på i andra halvlek, och slutsiffrorna skrev sig slutligen till 1-4. Walcotts mål var riktigt snyggt, liksom Silvestres (!) och även Arshavin lyckades hitta nätet. Remarkabelt var även att Alex Song dribblade sig igenom - om än ett uppgivet - Wiganförsvaret och satte fyran. Kameruanen gjorde en habil insats rakt igenom på The Gunners mittfält. Alex on Song, som det så klatschigt brukar heta när den unge mittfältaren gör bra matcher.
* I Arsenals hemtrakter i norra London spelades det derby. Tottenhams ryske sommarförvärv Roman Pavlyuchenko hoppade in och satte matchens enda mål, när huvudstadsrivalen West Ham besökte White Hart Lane. En kvick vändning och skott direkt, ett fint verk av anfallaren. Det kanske bara är jag, men gör inte Tottenhams inhoppare väldigt många mål? Det känns som att ofta när Darren Bent blir inbytt gör han mål, och samma visa med Pavlyuchenko. Vore intressant med någon statistisk på detta.
* Alan Shearer fick med sig sin första poäng som Newcastle-tränare efter att gänglige anfallstalangen Andy Carroll nickat in kvitteringen med knappa tio kvar att spela. Kul, och rättvist, att det var just 20-årige Carroll som fick göra målet, då han var den ende i lördagens Newcastle som har sina rötter i Tyne. Klokt var att bänka på sistone bedrövlige Coloccini, till förmån för unge kanadensaren Edgar. Många anser att Toon är tvunget att vinna mot ett lag som Stoke för att klara sig kvar, och visst måste man ta så många poäng som möjligt, men samtidigt ska man komma ihåg att det inte alls är någon bagatell att åka till Britannia och hämta hem tre poäng. Stoke har endast förlorat tre matcher på hemmamark, varav den sista på Boxing Day mot Man United, och skulle man endast gå efter hemmamatcher ligger Stoke sjua i tabellen. Lag som Liverpool och Arsenal har tappat poäng på arenan, och förutom United är det bara Chelsea och Everton som åkt hem med alla tre pinnar. Men sett till bortalagets vilja och sätt att spela fotboll kan tyckas att de borde bjuda upp bättre, för det var inget skönspel de visade prov på.
I nästa omgång möter Newcastle Tottenham på White Hart Lane - ingen lätt uppgift för Shearer och kompani.
* Middlesbrough ligger nu på samma poäng som Newcastle efter 3-1-segern mot Hull, och när lagen möts den 11:e maj på St. James Park kan den nedflyttningskampen mycket väl avgöras. För jag tror att det blir något av de två nordöstliga lagen som åker ur. Kanske båda.
* West Bromwich har nu spelat oavgjort i tre av de senaste fyra matcherna, och igår bjöd man upp ordentligt på Fratton Park och var faktiskt inte långt ifrån att vinna matchen. Men Portsmouths Kranjcar kvitterade på en vacker frispark och matchen slutade 2-2. För att klara sig kvar måste The Baggies börja vinna också, och att det blir Championshipspel nästa säsong är nu otvivelaktigt. Porstmouth ser dock ut att stanna.
* Pappa skulle tippa och frågade mig hur Aston Villa-Everton skulle sluta. Jag slängde ur mig att matchen skulle sluta 4-4, en aning sarkastiskt men ändå genomtänkt vill jag påstå. Något sade mig att det skulle bli ett målrikt möte, kanske för att det brukar bli en hel del mål lagen emellan. Matchen slutade 3-3 efter en underhållande tillställning på Villa Park. James Milners frispark var matchens behållning, även om Ashley Young fullständigt snurrade upp stackars Hibbert på sin kant. En liknande batalj utspelade sig för ett par veckor sedan när Zokora byttes ut i den första halvleken efter att dragit på sig en varning och bjudits på flera resor av - just det, Ashley Young.
* Efter Irelands 1-0-mål som stod sig första halvlek ut såg det ut som att det programenligt skulle bli hemmaseger för Man City, och bortaförlust för Fulham. Bra gjort av Hodgsons grabbar att vända och vinna övertygande med 1-3. Dempsey hittade nätet två gånger om, och har varit viktig för Fulhams offensiv hela säsongen. Det fullkomligt vansinniga och desperata beslutet att peta Robinho och Elano ur startelvan kostade Mark Hughes segern. Kanske fanns det ändå en baktanke med petningarna, att de i själva verket vilades, i och med veckans UEFA-cup-retur mot Hamburg. Annars, är inte Hodgson en god kandidat till att bli säsongens manager? Med Moyes och O'Neill som närmsta konkurrenter.
*******
Har tidigare uttryckt mitt förakt (som väl trots allt är ganska berättigat?) mot spelare med en otäck förmåga att falla lätt. Den här videon är klockren.
*******
Häromdagen när jag surfade runt på mina favoritsajter såg jag att Sportbladets eminente Erik Niva betygsatt vardera allsvenskt lags fotbollssånger. I höstas listade samme man engelsk fotbolls bästa läktarsånger. En lista värd att ta en titt på (och sätta örat till).
Tillbaka till de allsvenska sångerna så växer IFK Göteborgs hymn mer och mer i mina öron. Förutom att låten innehåller en riktigt skön melodi tycker jag att texten signerad Alme är kanonfin, och precis som Niva antyder är det verkligen inte det lättaste att få ur sig en sådan sång på beställning.
söndag 12 april 2009
torsdag 9 april 2009
Champions League bättre än aldrig förr?
Bättre vette katten, men intressantare och mer fängslande är jag baskemej beredd att påstå efter veckans sprakande Champions League-kvartsfinaler. Tisdagskvällen bjöd på två fantastiskt underhållande och chansrika tillställningar med böljande spel. Gårdagsaftonen ville inte vara sämre utan inviterade till bland annat åtta nätrassel.
Fram till 1-1-målet var den helengelska matchen på Anfield en jämn sådan och vidöppen. Efter kvitteringen var Chelseadominansen övervägande och bortasegern var i slutändan fullt rättvis. All heder åt Hiddink och kompani som vågade spela en positiv och offensiv fotboll på bortaplan. Där tror jag att en stor skillnad mellan holländaren och tidigare Chelseatränare ligger. Jag kan i min vildaste fantasi inte föreställa mig att Chelsea hade spelat på ett liknande vis med Mourinho, Grant eller Scolari på tränarbänken.
Med Liverpools imponerande facit under senare matcher måste jag säga att matchutgången förvånade mig en aning. Trodde verkligen inte att Chelsea kunde - och skulle - bjuda upp på det sättet de gjorde. Men, vad ska man säga? Guus Hiddink räcker.
Gerrard kom aldrig riktigt in i matchen och förblev medtaget anonym, mycket på grund av att Michael Essien spelade defensiv mittfältare i Chelsea. Jösses, vad bra han var, och har varit så varenda match sedan återkomsten. Det finns inte många som kan radera ut Gerrard så fullständigt - engelsmannen fick inte en centimeter till godo. Tyckas kan väl ändå att en spelare av Gerrards kaliber ska kunna bidra med mer trots intensiv bevakning. Men som sagt, all cred åt Essien.
Tvåmålskytten i matchen ska väl inte heller förglömmas. Branislav Ivanovic har inte gjort många glada sedan han köptes till Chelsea från Lokomotiv Moskva för 130 miljoner kronor i början av förra året. Man kan väl säga att han igår kväll återbetalade större delen av den transfersumman. Den serbiske (för dagen höger)backens anonymitet och tidigare målofarlighet gjorde att det röda försvaret helt enkelt glömde bort honom. Rundturen vid kvitteringen är mycket klipsk måste dock medges.
Vilka geniala byten Benitez stod för alldeles för sent in i den andra halvleken. Dossena ersatte defekta Aurelio, och Babel bytte av misslyckade Lucas. Under minuterna Dossena ägnade på planen gjorde han inte ett rätt. Han spelade bollen till motspelare, tappade åtskilliga gånger ut bollen över sidlinjen och såg allmänt förvirrad ut. Jag tror ärligt talat inte att jag sett någon sämre inhopp - eller insats överhuvudtaget - i årets Champions League-upplaga, och inte i Premier League heller för den delen. Och nej, jag överdriver inte.
Babel då? Jo, han fick elva minuter (hyggligt Benitez) under vilka han i huvudsak medverkade till bortalagets fördel. Varför ska han alltid krångla till det så kolossalt?
Inte heller Benayoun fick denna gång särskilt mycket uträttat när han bytte av Riera, speedkulan på vänsterflanken, med drygt 20 minuter kvar att spela.
I returen saknar Chelsea kapten Terry, efter att denne tveksamt varnats för att vårdslöst ha hoppat in i Reina. Jag tror inte att Terrys frånvaro spelar någon som helst roll i returen på Stamford Bridge, efter det fenomenala utgångsläget Chelsea igår skaffade sig. MEN, kom ihåg att Liverpool slog då "oslagbara" Manchester United på Old Trafford med 4-1. Än borde Liverpoolsupportarnas hopp vara vid liv. Eller?
*******
En sådan mastodontisk förnedring Barcelona gjorde av Bayern borde inte vara möjligt så här långt fram i turneringen. Fyra mål efter bara första halvlek är förstås väldigt imponerande av spanjorerna, men även Bayerns bedrövliga, nästan obefintliga försvarsspel spelar givetvis en stor roll. Och varför Klinsmann valde att bänka vänsterbacken Philipp Lahm till Lells förmån står skrivet bland stjärnorna. Ja, ja, ja - Lahm är en bättre offensiv ytterback än defensiv och skulle troligtvis ha fått problem med Messi på kanten. Men vad sjutton säger att Lell skulle få mindre problem med argentinaren?
Barcelona måste vara de största favoriterna till slutsegern i turneringen just nu?
*******
Både Arsenal och Manchester United chockades av respektive motståndares tuffa offensiv och press redan från avspark. United åkte på pumpen redan efter fyra minuter, efter slarv från Ronaldo och inte så lyckat försvarsspel av Evans. Jag hyser oerhörd respekt för Portos vilja att gå framåt och spela så positivt på Old Trafford. Fantastiskt kul att se att en underdog vågar spela offensivt, och vågar spela sin egen fotboll på bortaplan och mot världens bästa lag dessutom. Ferdinand saknades i Sir Alex försvar, något som visade sig ganska tydligt. Något annat som blev evident var Nevilles ålderdomlighet. Gamlegubben hängde helt enkelt inte med, och Sir Alex bör nog ta sig en rejäl tankeställare gällande högerbackens medverkan i framtida matcher.
Fördel Porto i returen, och det finns faktiskt mer än lagets bortamål som talar för portugiserna. Faktum är att inget engelskt lag lyckats besegra Porto på Dragao sedan arenan byggdes inför EM 2004. Tre segrar och lika många oavgjorda är hemmafacit mot engelskt motstånd. Flera goda kontringstillfällen lär dessutom uppstå när Man United blir tvungna att anfalla.
Blev för övrigt väldigt imponerad av bolltrollande Rodriguez i bortalaget.
Starkt av Arsenal att kämpa till sig ett oavgjort resultat efter tidigt underläge och två defensiva skador i den första halvleken vilket tvingade Wenger till två tidiga byten. Både Fabianski och Djourou kom dock in och gjorde det fantastiskt bra. Senna var annars matchens lirare på de gula ubåtarnas mittfält. Målet var inte heller fy skam. Men vad ska man säga om Adebayors konstverk? Prestationen var så oväntat att inte ens kameramannen hängde med i svängarna. Tre (viktiga) mål på två matcher är togolesens facit sedan skadecomebacken.
Wenger säger idag att Gallas missar resten av säsongen efter knäligamentskadan fransmannen ådrog sig mot Villarreal. Jag befarade detta redan när jag såg situationen. Ett tungt avbräck för The Gunners. Jag tycker att mittbacken varit en vital del i Arsenals försvarsmässiga succé under våren.
*******
I The Championship knep Cardiff tre viktiga poäng i toppen, efter utskåpningen av Derby med 4-1 hemma på Ninian Park.
*******
Alan Shearer höll igår öppen träning med sitt Newcastle. Omkring 7 500 personer kom för att se bottenlaget träna. Statistiska jämförelser mellan olika ligor kan på flera sätt vara en aning missvisande, men för en allegorisk bild för både Premier Leagues storhet och vår svenska högstaligas kraftlöshet tänker jag ändå göra en sådan (no offence mot svensk fotboll). Publiksnittet i Allsvenskan låg nämligen förra året på 7 787 personer. Inte många fler än hur många som tar sig tid för att se på en TRÄNING med ett engelskt bottenlag alltså. Nåväl, vikten av en sådan här liknelse får ni själva väga upp.
*******
Manchester City har rest till Tyskland och möter ikväll Hamburg, med förre Spursmanagern Martin Jol på tränarbänken, i UEFA-cupens kvartsfinaler (går att ses på Viasat Fotboll klockan 18.25 för intresserade). Det känns som att turneringen på något sätt är Man Citys enda möjlighet att rädda säsongen, som i övrigt varit ett stort fiasko. En framgång i europaspelet skulle kanske, kanske kunna hålla kvar Mark Hughes på klubbens tränarpost.
På tal om det finns det nu en ny omröstning tillgänglig. Majoriteten av de som rästade i den förra enkäten ansåg att Tottenham har störst chans att knipa sjundeplatsen denna säsong. Den som lever får se.
*******
Jag har för er (om något få) läsares skull knåpat ihop en rebus. Äntligen!
Står sig bättre än de flesta försvarare i höjdduellen, men även konstmål är förekommande när det gäller spelaren. Kan liknas vid en något längre C-3PO. Är nu inne på sin andra - mer eller mindre skrangliga - sejour i bottenklubb, men går även att förknippa med svenske lagmannen Martin Ingvarsson.
Fortsatt trevlig skärtorsdag!
Fram till 1-1-målet var den helengelska matchen på Anfield en jämn sådan och vidöppen. Efter kvitteringen var Chelseadominansen övervägande och bortasegern var i slutändan fullt rättvis. All heder åt Hiddink och kompani som vågade spela en positiv och offensiv fotboll på bortaplan. Där tror jag att en stor skillnad mellan holländaren och tidigare Chelseatränare ligger. Jag kan i min vildaste fantasi inte föreställa mig att Chelsea hade spelat på ett liknande vis med Mourinho, Grant eller Scolari på tränarbänken.
Med Liverpools imponerande facit under senare matcher måste jag säga att matchutgången förvånade mig en aning. Trodde verkligen inte att Chelsea kunde - och skulle - bjuda upp på det sättet de gjorde. Men, vad ska man säga? Guus Hiddink räcker.
Gerrard kom aldrig riktigt in i matchen och förblev medtaget anonym, mycket på grund av att Michael Essien spelade defensiv mittfältare i Chelsea. Jösses, vad bra han var, och har varit så varenda match sedan återkomsten. Det finns inte många som kan radera ut Gerrard så fullständigt - engelsmannen fick inte en centimeter till godo. Tyckas kan väl ändå att en spelare av Gerrards kaliber ska kunna bidra med mer trots intensiv bevakning. Men som sagt, all cred åt Essien.
Tvåmålskytten i matchen ska väl inte heller förglömmas. Branislav Ivanovic har inte gjort många glada sedan han köptes till Chelsea från Lokomotiv Moskva för 130 miljoner kronor i början av förra året. Man kan väl säga att han igår kväll återbetalade större delen av den transfersumman. Den serbiske (för dagen höger)backens anonymitet och tidigare målofarlighet gjorde att det röda försvaret helt enkelt glömde bort honom. Rundturen vid kvitteringen är mycket klipsk måste dock medges.
Vilka geniala byten Benitez stod för alldeles för sent in i den andra halvleken. Dossena ersatte defekta Aurelio, och Babel bytte av misslyckade Lucas. Under minuterna Dossena ägnade på planen gjorde han inte ett rätt. Han spelade bollen till motspelare, tappade åtskilliga gånger ut bollen över sidlinjen och såg allmänt förvirrad ut. Jag tror ärligt talat inte att jag sett någon sämre inhopp - eller insats överhuvudtaget - i årets Champions League-upplaga, och inte i Premier League heller för den delen. Och nej, jag överdriver inte.
Babel då? Jo, han fick elva minuter (hyggligt Benitez) under vilka han i huvudsak medverkade till bortalagets fördel. Varför ska han alltid krångla till det så kolossalt?
Inte heller Benayoun fick denna gång särskilt mycket uträttat när han bytte av Riera, speedkulan på vänsterflanken, med drygt 20 minuter kvar att spela.
I returen saknar Chelsea kapten Terry, efter att denne tveksamt varnats för att vårdslöst ha hoppat in i Reina. Jag tror inte att Terrys frånvaro spelar någon som helst roll i returen på Stamford Bridge, efter det fenomenala utgångsläget Chelsea igår skaffade sig. MEN, kom ihåg att Liverpool slog då "oslagbara" Manchester United på Old Trafford med 4-1. Än borde Liverpoolsupportarnas hopp vara vid liv. Eller?
*******
En sådan mastodontisk förnedring Barcelona gjorde av Bayern borde inte vara möjligt så här långt fram i turneringen. Fyra mål efter bara första halvlek är förstås väldigt imponerande av spanjorerna, men även Bayerns bedrövliga, nästan obefintliga försvarsspel spelar givetvis en stor roll. Och varför Klinsmann valde att bänka vänsterbacken Philipp Lahm till Lells förmån står skrivet bland stjärnorna. Ja, ja, ja - Lahm är en bättre offensiv ytterback än defensiv och skulle troligtvis ha fått problem med Messi på kanten. Men vad sjutton säger att Lell skulle få mindre problem med argentinaren?
Barcelona måste vara de största favoriterna till slutsegern i turneringen just nu?
*******
Både Arsenal och Manchester United chockades av respektive motståndares tuffa offensiv och press redan från avspark. United åkte på pumpen redan efter fyra minuter, efter slarv från Ronaldo och inte så lyckat försvarsspel av Evans. Jag hyser oerhörd respekt för Portos vilja att gå framåt och spela så positivt på Old Trafford. Fantastiskt kul att se att en underdog vågar spela offensivt, och vågar spela sin egen fotboll på bortaplan och mot världens bästa lag dessutom. Ferdinand saknades i Sir Alex försvar, något som visade sig ganska tydligt. Något annat som blev evident var Nevilles ålderdomlighet. Gamlegubben hängde helt enkelt inte med, och Sir Alex bör nog ta sig en rejäl tankeställare gällande högerbackens medverkan i framtida matcher.
Fördel Porto i returen, och det finns faktiskt mer än lagets bortamål som talar för portugiserna. Faktum är att inget engelskt lag lyckats besegra Porto på Dragao sedan arenan byggdes inför EM 2004. Tre segrar och lika många oavgjorda är hemmafacit mot engelskt motstånd. Flera goda kontringstillfällen lär dessutom uppstå när Man United blir tvungna att anfalla.
Blev för övrigt väldigt imponerad av bolltrollande Rodriguez i bortalaget.
Starkt av Arsenal att kämpa till sig ett oavgjort resultat efter tidigt underläge och två defensiva skador i den första halvleken vilket tvingade Wenger till två tidiga byten. Både Fabianski och Djourou kom dock in och gjorde det fantastiskt bra. Senna var annars matchens lirare på de gula ubåtarnas mittfält. Målet var inte heller fy skam. Men vad ska man säga om Adebayors konstverk? Prestationen var så oväntat att inte ens kameramannen hängde med i svängarna. Tre (viktiga) mål på två matcher är togolesens facit sedan skadecomebacken.
Wenger säger idag att Gallas missar resten av säsongen efter knäligamentskadan fransmannen ådrog sig mot Villarreal. Jag befarade detta redan när jag såg situationen. Ett tungt avbräck för The Gunners. Jag tycker att mittbacken varit en vital del i Arsenals försvarsmässiga succé under våren.
*******
I The Championship knep Cardiff tre viktiga poäng i toppen, efter utskåpningen av Derby med 4-1 hemma på Ninian Park.
*******
Alan Shearer höll igår öppen träning med sitt Newcastle. Omkring 7 500 personer kom för att se bottenlaget träna. Statistiska jämförelser mellan olika ligor kan på flera sätt vara en aning missvisande, men för en allegorisk bild för både Premier Leagues storhet och vår svenska högstaligas kraftlöshet tänker jag ändå göra en sådan (no offence mot svensk fotboll). Publiksnittet i Allsvenskan låg nämligen förra året på 7 787 personer. Inte många fler än hur många som tar sig tid för att se på en TRÄNING med ett engelskt bottenlag alltså. Nåväl, vikten av en sådan här liknelse får ni själva väga upp.
*******
Manchester City har rest till Tyskland och möter ikväll Hamburg, med förre Spursmanagern Martin Jol på tränarbänken, i UEFA-cupens kvartsfinaler (går att ses på Viasat Fotboll klockan 18.25 för intresserade). Det känns som att turneringen på något sätt är Man Citys enda möjlighet att rädda säsongen, som i övrigt varit ett stort fiasko. En framgång i europaspelet skulle kanske, kanske kunna hålla kvar Mark Hughes på klubbens tränarpost.
På tal om det finns det nu en ny omröstning tillgänglig. Majoriteten av de som rästade i den förra enkäten ansåg att Tottenham har störst chans att knipa sjundeplatsen denna säsong. Den som lever får se.
*******
Jag har för er (om något få) läsares skull knåpat ihop en rebus. Äntligen!
Står sig bättre än de flesta försvarare i höjdduellen, men även konstmål är förekommande när det gäller spelaren. Kan liknas vid en något längre C-3PO. Är nu inne på sin andra - mer eller mindre skrangliga - sejour i bottenklubb, men går även att förknippa med svenske lagmannen Martin Ingvarsson.
Fortsatt trevlig skärtorsdag!
tisdag 7 april 2009
Uppflyttning och födelsedagar
Från gårdagkvällens heta toppmöte (och derby) i The Championship noterar jag följande saker:
Har alltid gillat Horatio med sin hårdföra attityd och omänskliga fulländighet. Visste ni förresten att Horatio fyller år just idag, samma dag som undertecknad! Då talar vi alltså om karaktären Horatio.
En Arsenalseger ikväll skulle passa utmärkt som födelsedagspresent.
1. Birmingham kommer att gå upp. Det är jag så gott som säker på nu. För det första har man troligtvis den bästa truppen i Coca Cola-ligan - och spetsspelare som Maik Taylor, Ridgewell, S. Larsson, Bowyer och McFadden skulle alla platsa i den engelska högstaserien.
2. Om West Bromwich mot förmodan lyckas klamra sig fast vid ett förnyat Premier Leaguekontrakt kommer det att bli gått om Birmingham-derbyn nästa säsong. Fyra lag från trakten kommer i så fall gå att hitta i tabellen.
3. Efter utvisningen på Carsley i 37:e minuten blev Birmingham ett bättre lag och tog över matchen. Carsleys tackling var för övrigt förskräckligt ful och det röda kortet var lika givet som spelaren ifråga är flintskallig.
4. Jeromes mål på den första halvlekens övertid var ett riktigt skitmål, men också ett komiskt sådant. Talangfulle Hennesseys ingripande vid det målet är väl sådär. Jerome knegar in bollen - han nästan föser in den med kroppen samtidigt som den walesiske målvakten har en hand på den. Diskutabelt eller ej, jag tycker det var ett legitimt godkänt mål.
5. Hemmalaget visade upp ett lysande försvarsspel, något Ridgewell hade mycket stor del i. Den fanatiska publiken på St. Andrews var en annan sak jag imponerades av.
6. Likheten mellan Birminghamtränaren Alex McLeish och CSI Miami-karaktären Horatio Caine (David Caruso) är otvivelaktig.
En Arsenalseger ikväll skulle passa utmärkt som födelsedagspresent.
måndag 6 april 2009
Seriefinal i The Championship
Nedflyttningsstriden i Premier League ser helt klart tajt ut, och med sju omgångar kvar är det West Bromwich, Middlesbrough och Newcastle som ligger risigast till, även om jag personligen fortfarande tror att det blir Hull som gör Baggies och Boro sällskap ned.
Men vilka tar steget upp och ersätter de degraderade då? Så här ser toppstriden i The Championship ut för närvarande:
Wolves känns så gott som klara med åtta poäng ner till tredjeplacerade Reading. Intressant är det dock att de två bäst placerade lagen, Wolves och Birmingham, möter varandra ikväll. Birmingham har alltså en ypperlig chans att knappa in på serieledarna och vidga sitt avstånd till flåsande Reading och Sheffield United. Det senare är för övrigt tillsammans med Burnley det formstarkaste laget i ligan, vilket har försatt de båda i goda play-off möjligheter.
Den sista play-off platsen innehas för tillfället av Cardiff, som dessutom har tre (!) matcher tillgodo på de jagande lagen. Jag håller för sant att de sex främsta kommer att vara just de här i slutändan, med möjligtvis någon placeringsförändring. Men jag tror stenhårt på Cardiff och hoppas på att de lyckas ta sig vidare från kvalspelet och avancera till finrummet. Faktum är att det aldrig hänt tidigare att ett walesiskt lag tagit sig upp i Premier League, så visst vore det kul om Cardiff i år blir först.
Annars vore det starkt av Swansea att som nykomling i The Championship placera sig bland topp sex och kvalspel. Laget spelar dessutom riktigt trevlig fotboll, och det är ingen omöjlighet att de till slut kniper en play-off plats. Även Preston är ett lag jag skulle unna en ny Premier Leaguekvalifikation.
Men vilka tar steget upp och ersätter de degraderade då? Så här ser toppstriden i The Championship ut för närvarande:
1. Wolverhampton 40 (23 8 9) 71-47 24 77
2. Birmingham 40 (20 12 8) 47-33 14 72
-------------------------------------------------
3. Reading 40 (19 12 9) 65-35 30 69
4. Sheffield United 40 (19 12 9) 60-37 23 69
5. Burnley 41 (18 12 11) 63-55 8 66
6. Cardiff City 39 (16 16 7) 54-39 15 64
------------------------------------------------
7. Preston North End 41 (17 11 13) 54-51 3 62
8. Swansea 41 (13 20 8) 57-46 11 59
9. Bristol City 41 (15 14 12) 50-44 6 59
10. Queens Park Rangers 41 (14 15 12) 38-38 0 57
Wolves känns så gott som klara med åtta poäng ner till tredjeplacerade Reading. Intressant är det dock att de två bäst placerade lagen, Wolves och Birmingham, möter varandra ikväll. Birmingham har alltså en ypperlig chans att knappa in på serieledarna och vidga sitt avstånd till flåsande Reading och Sheffield United. Det senare är för övrigt tillsammans med Burnley det formstarkaste laget i ligan, vilket har försatt de båda i goda play-off möjligheter.
Den sista play-off platsen innehas för tillfället av Cardiff, som dessutom har tre (!) matcher tillgodo på de jagande lagen. Jag håller för sant att de sex främsta kommer att vara just de här i slutändan, med möjligtvis någon placeringsförändring. Men jag tror stenhårt på Cardiff och hoppas på att de lyckas ta sig vidare från kvalspelet och avancera till finrummet. Faktum är att det aldrig hänt tidigare att ett walesiskt lag tagit sig upp i Premier League, så visst vore det kul om Cardiff i år blir först.
Annars vore det starkt av Swansea att som nykomling i The Championship placera sig bland topp sex och kvalspel. Laget spelar dessutom riktigt trevlig fotboll, och det är ingen omöjlighet att de till slut kniper en play-off plats. Även Preston är ett lag jag skulle unna en ny Premier Leaguekvalifikation.
Dubbelgångare - Premier League speciale
Kom att tänka på det här igår när jag satt och läste om nye Newcastleassistenten Ian Dowie. Visst var han under sin spelarkarriär skrämmande lik den här Premier League-profilen?
söndag 5 april 2009
Dramatik och paradoxen Stenman
Dramatiska matchavslut och sena avgöranden var helgens trend när vi nu är ytterligare en omgång närmare den rafflande säsongsavslutningen. En inhoppande israel i sin livs form satte press på mästarna, en debuterande italiensk anfallstalang gav sina röda djävular tre livsviktiga poäng i tätstriden och en fantastiskt underhållande avslutning i det heta Walesderbyt står på agendan när vi summerar helgens händelser.
* Tottenham såg ut att gå mot en kontrollerad seger, och rullade stundtals ut Blackburn i den andra halvleken, när den så hyllade honduren Palacios drabbades av hjärnsläpp och drog på sig två varningar under loppet av två minuter - och blev mer eller mindre syndabock när Blackburn vände Spurs uddamålsledning. Det andra gula må vara diskutabelt då han hejdar sin satsning i sista stund, men visst måste han hålla huvudet kallt i det läget och låta bli att gå in i duellen överhuvudtaget? Klantigt. Värt att notera var annars Allardyce snilledrag att sätta upp gänglige Samba på topp. Mittbacken måste vara bland de minst tekniska och bollskickliga i hela ligan, men hans vilja och fysiska styrka längst upp var en högst bidragande vändpunkt.
* Adebayors uttalande häromveckan om att det är Arsenaltruppens voluminösa skadebenägenhet som gjort att vi tidigt kunnat skriva av Wenger och kompani från guldstriden fick ett alltmer befogat underlag när Gunners slog Man City igår. Det var nämligen comebackande firman Adebayor-Fabregas som låg bakom båda matchens mål till hemmalagets fördel. Spanske kaptenen var förra säsongens assistkung och Adebayor gjorde då över 30 mål, så självklart har duon en betydande roll i Arsenals säsongsavslutning och jakt på titlar. Även Walcott gjorde en pigg comeback, medan Arshavin såg ganska blek ut (landslagsspelets efterverkningar månne?).
* Middlesbrough börjar mer och mer likna ett Championship-lag nästa säsong. Efter bedrövligt försvarsspel - vilket ledde till en oväntat stor målskörd för Bolton - igår på Reebok Stadium är Boro fortsatt nästjumbo och har nu fem poäng upp till säker mark. Den ende Borospelaren som jag imponerades av var Tuncay. Assisten till O'Neils kvittering är utan vidare genial. Vart spelar Tuncay nästa säsong när resten av laget håller till i andradivisionen?
* Gissa vilka som är sämst på hemmamark i årets Premier League! Inte så svårt va, Hull har endast vunnit tre av sexton matcher hemma på KC Stadium, och igår fortsatte den usla hemmatrenden. Vad är det publiken på KC Stadium gör som sänker spelarna så väldigt? Hull-Portsmouth. Glen Johnson utvisad i 80:e minuten och matchen slutade mållös. Mer än så behöver inte sägas om den matchen.
* Shearersuccén uteblev och Chelsea blev helt enkelt för starka när Newcastle återigen föll hemma på St. James Park. Fansens våta dröm om ett Newcastle tränat av Shearer i Premier League nästa säsong blir allt våtare och allt avlägsnare. Jag är väldigt skeptisk till om Shearer och nye kompanjonen Dowie lyckas hålla klubben kvar i finrummet. Den defensiva biten är vad som främst behöver bättras på, och vad kan då vara sämre än att ta in två gamla anfallsspelare som tränarduo. Dowie har dock ett antal Premier Leaguesäsonger som tränare i bagaget. Personligen har jag aldrig riktigt gillat Dowie eller dennes spelfilosofi.
* Stoke tog då sin första bortaseger Premier League-säsongen 08/09 - och förmodligen enda. För West Bromwich ser det nu väldigt mörkt ut, och endast ett mirakel skulle kunna rädda dem ifrån nedflyttning. Själv ställde jag mig igår frågan vad tusan en defekt målvakt som Scott Carson gör på en klubbs förstautpost i världens bästa liga. Första målet SKA han ta - och det är inte första gången Carson gör bort sig. Inte konstigt att West Bromwich bottnar tabellen när man har ligans sämsta målvakt mellan stolparna. Jag skäms idag över att jag under dennes tid i Liverpool (då han fortfarande räknades som talang) trodde att han kunde bli en av Englands bästa burväktare.
* West Ham avancerade genom gårdagens 2-0-vinst över Sunderland upp på sjundeplatsen. Unge Stanislas som gjorde Hammers öppningsmål verkar mycket intressant för framtiden.
* Ribbträff. Stolpträff. Stolpträff. Ribbträff. Stolpträff. Fulhams målvirke hade det svettigt när Liverpool tryckte på ordentligt under i stort sett hela matchen på Craven Cottage. När övertiden led mot sitt slut trodde jag att Fulham faktiskt skulle hålla ut och lyckas knipa ytterligare poäng från ett topplag. Då klev vårens stora huvudperson (bakom Gerrard och Torres givetvis) och poängräddare fram för de röda. Jag måste sluta överraskas varje gång Benayoun målar och avgör för Liverpool. Jag har synnerligen imponerats av israelen sedan jul, något jag aldrig trodde skulle hända mig.
* Federico Macheda. Namnet tillhör europeisk fotbolls nya stjärnskott. Italienske anfallaren med smeknamnet "Kiko" kan mycket väl ha avgjort den engelska toppstriden med sitt vackra 3-2-mål i 93:e matchminuten när United vände på steken och slog Villa. Vi snackar om en kille född 1991. För övrigt har jag aldrig hållt med Canal+ Pelle Blohm lika mycket som när han påstår att Villas klumpige anfallare Emile Heskey är överskattad. Jag har aldrig riktigt begripit Heskeys storhet, och för mig är det mycket O'Neills envisenhet att välja honom framför Carew som bidragit till Villas katastrofala formkurva. I Heskeys skadefrånvaro var Carew idag en av matchens förgrundsfigurer, och ställde till med mycket oreda för Uniteds ovana mittbackspar O'Shea och Evans (som darrade en aning idag och inte alls imponerade som tidigare).
* Everton-Wigan 4-0. Sexan mot sjuan. En match som på förhand såg ut att kunna bli en tajt och spännande sammandrabbning. Matchen utföll inte riktigt som så. Everton krossade bokstavligen sina gäster, och Steve Bruce och kompani fick erkänna sig förnedrade. Imponerande uppvisning av hemmalaget.
För toppstridens tilltätnad och spännings skull var det såklart negativt att United till slut lyckades vända, för oss neutrala tittare. Nu är jag faktiskt inte särskilt neutral med tanke på att Villa fortfarande har chansen att knipa fjärdeplatsen på Arsenals bekostnad. En seger idag hade betytt en trepoängsskillnad, och i avseendet att det nu är sex poäng mellan lagen är Unitedvinsten i positiv bemärkelse. Jag önskar att jag inte behövde tänka så, då en toppstrid är mycket intressantare att följa ur ett objektivt perspektiv. Nervositeten som följer med ditt eget lags matcher och resultat finns inte där, och det är mycket enklare att inte minst skriva om vad som inträffar. Men givetvis hade jag inte tackat nej till att Arsenal var med längst upp för att slåss om titeln.
*******
Oj, vilken avslutning det heta Walesderbyt mellan Cardiff och Swansea på Ninian Park bjöd på. Unge Joe Allen gav Swansea ledningen med två minuter kvar av ordinarie matchstid. Kort därefter tilldelades Cardiff en straff utav domare Dean, som målvane skotten McCormack tog vara på. En riktigt intressant match att se på, och ett stycke lunchunderhållning. Gillar för övrigt Swanseas Jason Scotland starkt. Duktig anfallare, och verkar vara en skön snubbe.
*******
Det går inte att undvika en beröring av Allsvenskan en dag som denna. Derbypremiär på nybyggda Gamla Ullevi i Göteborg och en mycket händelserik och målglad sådan. Jag lider med stackars David Stenman i ÖIS-målet som inte hade någon lyckad dag. Han var faktiskt bedrövligt dålig rent ut sagt. Nej, sin allsvenska debut är nog inget han gärna vill minnas när lägger handskarna på hyllan om sisådär 20 år.
Jag tror faktiskt att det hade gått bättre att placera en tegelsten mellan stolparna. Tegelstenen hade låtit bli bollen vid 1-0, och kanske hade bollen studsat iväg vid 3-1 då tegelstenen säkerligen tvingats ingripa.
Paradoxen med just Stenman går väl dock inte att undgå. Han är utlånad från IFK Göteborg, står i mål för lokalkonkurrenterna Örgryte IS och avgör derbyt mellan Örgryte och GAIS - till GAIS fördel! Lite roligt är det faktiskt.
Och när gjorde GAIS fem mål senast?! Vilket offensivt lyft nye tränaren Axén verkar ha gett laget. Förvisso var Örgrytes försvarsspel inte mycket att hänga i granen, så kanske bör man inte dra alltför stora växlar av den här målskörden. I ÖIS-lägret har Janne Carlsson en hel del att jobba på - inte minst när det gäller defensiven. Jag låter Marcus Allbäcks talande ord knyta ihop säcken från Gamla Ullevi. "Det var en rejäl stjärnsmäll. Tyvärr inte till våran fördel."
******
Mexikos landslagschef Néstor de la Torre ska ha gett Svennis indirekt kritik när han sagt att "den nya tränaren måste ha kännedom om mexikansk fotboll".
I mina ögon (eller öron?) skjuter han sig själv lite i foten. För visst sjutton måste han innan han anställde Svennis ha förstått att svensken inte har någon som helst kunskap om varken mexikansk klubbfotboll eller landslagsfotboll. Jag förstår ärligt talat inte vad Svennis skulle i Mexiko att göra överhuvudtaget. Nä, kom tillbaka till England Sven-Goran!
I fredags blev det klart att mexikanen (som tur är) Javier Aguirre tar över tränarsysslan för Mexikos landslag.
*******
Rebusen löstes av ganska många efter att jag klantat mig. AshburtonGrove blev efter många om och men först, gratulerar!
Ole Gunnar Solkjaer kallades i England inte sällan för "babyfaced assasin", var skadad ständigt och jämnt, och var en fantastisk inhoppare. Idag alltså ansvarig tränare för Manchester Uniteds reservlag.
* Tottenham såg ut att gå mot en kontrollerad seger, och rullade stundtals ut Blackburn i den andra halvleken, när den så hyllade honduren Palacios drabbades av hjärnsläpp och drog på sig två varningar under loppet av två minuter - och blev mer eller mindre syndabock när Blackburn vände Spurs uddamålsledning. Det andra gula må vara diskutabelt då han hejdar sin satsning i sista stund, men visst måste han hålla huvudet kallt i det läget och låta bli att gå in i duellen överhuvudtaget? Klantigt. Värt att notera var annars Allardyce snilledrag att sätta upp gänglige Samba på topp. Mittbacken måste vara bland de minst tekniska och bollskickliga i hela ligan, men hans vilja och fysiska styrka längst upp var en högst bidragande vändpunkt.
* Adebayors uttalande häromveckan om att det är Arsenaltruppens voluminösa skadebenägenhet som gjort att vi tidigt kunnat skriva av Wenger och kompani från guldstriden fick ett alltmer befogat underlag när Gunners slog Man City igår. Det var nämligen comebackande firman Adebayor-Fabregas som låg bakom båda matchens mål till hemmalagets fördel. Spanske kaptenen var förra säsongens assistkung och Adebayor gjorde då över 30 mål, så självklart har duon en betydande roll i Arsenals säsongsavslutning och jakt på titlar. Även Walcott gjorde en pigg comeback, medan Arshavin såg ganska blek ut (landslagsspelets efterverkningar månne?).
* Middlesbrough börjar mer och mer likna ett Championship-lag nästa säsong. Efter bedrövligt försvarsspel - vilket ledde till en oväntat stor målskörd för Bolton - igår på Reebok Stadium är Boro fortsatt nästjumbo och har nu fem poäng upp till säker mark. Den ende Borospelaren som jag imponerades av var Tuncay. Assisten till O'Neils kvittering är utan vidare genial. Vart spelar Tuncay nästa säsong när resten av laget håller till i andradivisionen?
* Gissa vilka som är sämst på hemmamark i årets Premier League! Inte så svårt va, Hull har endast vunnit tre av sexton matcher hemma på KC Stadium, och igår fortsatte den usla hemmatrenden. Vad är det publiken på KC Stadium gör som sänker spelarna så väldigt? Hull-Portsmouth. Glen Johnson utvisad i 80:e minuten och matchen slutade mållös. Mer än så behöver inte sägas om den matchen.
* Shearersuccén uteblev och Chelsea blev helt enkelt för starka när Newcastle återigen föll hemma på St. James Park. Fansens våta dröm om ett Newcastle tränat av Shearer i Premier League nästa säsong blir allt våtare och allt avlägsnare. Jag är väldigt skeptisk till om Shearer och nye kompanjonen Dowie lyckas hålla klubben kvar i finrummet. Den defensiva biten är vad som främst behöver bättras på, och vad kan då vara sämre än att ta in två gamla anfallsspelare som tränarduo. Dowie har dock ett antal Premier Leaguesäsonger som tränare i bagaget. Personligen har jag aldrig riktigt gillat Dowie eller dennes spelfilosofi.
* Stoke tog då sin första bortaseger Premier League-säsongen 08/09 - och förmodligen enda. För West Bromwich ser det nu väldigt mörkt ut, och endast ett mirakel skulle kunna rädda dem ifrån nedflyttning. Själv ställde jag mig igår frågan vad tusan en defekt målvakt som Scott Carson gör på en klubbs förstautpost i världens bästa liga. Första målet SKA han ta - och det är inte första gången Carson gör bort sig. Inte konstigt att West Bromwich bottnar tabellen när man har ligans sämsta målvakt mellan stolparna. Jag skäms idag över att jag under dennes tid i Liverpool (då han fortfarande räknades som talang) trodde att han kunde bli en av Englands bästa burväktare.
* West Ham avancerade genom gårdagens 2-0-vinst över Sunderland upp på sjundeplatsen. Unge Stanislas som gjorde Hammers öppningsmål verkar mycket intressant för framtiden.
* Ribbträff. Stolpträff. Stolpträff. Ribbträff. Stolpträff. Fulhams målvirke hade det svettigt när Liverpool tryckte på ordentligt under i stort sett hela matchen på Craven Cottage. När övertiden led mot sitt slut trodde jag att Fulham faktiskt skulle hålla ut och lyckas knipa ytterligare poäng från ett topplag. Då klev vårens stora huvudperson (bakom Gerrard och Torres givetvis) och poängräddare fram för de röda. Jag måste sluta överraskas varje gång Benayoun målar och avgör för Liverpool. Jag har synnerligen imponerats av israelen sedan jul, något jag aldrig trodde skulle hända mig.
* Federico Macheda. Namnet tillhör europeisk fotbolls nya stjärnskott. Italienske anfallaren med smeknamnet "Kiko" kan mycket väl ha avgjort den engelska toppstriden med sitt vackra 3-2-mål i 93:e matchminuten när United vände på steken och slog Villa. Vi snackar om en kille född 1991. För övrigt har jag aldrig hållt med Canal+ Pelle Blohm lika mycket som när han påstår att Villas klumpige anfallare Emile Heskey är överskattad. Jag har aldrig riktigt begripit Heskeys storhet, och för mig är det mycket O'Neills envisenhet att välja honom framför Carew som bidragit till Villas katastrofala formkurva. I Heskeys skadefrånvaro var Carew idag en av matchens förgrundsfigurer, och ställde till med mycket oreda för Uniteds ovana mittbackspar O'Shea och Evans (som darrade en aning idag och inte alls imponerade som tidigare).
* Everton-Wigan 4-0. Sexan mot sjuan. En match som på förhand såg ut att kunna bli en tajt och spännande sammandrabbning. Matchen utföll inte riktigt som så. Everton krossade bokstavligen sina gäster, och Steve Bruce och kompani fick erkänna sig förnedrade. Imponerande uppvisning av hemmalaget.
För toppstridens tilltätnad och spännings skull var det såklart negativt att United till slut lyckades vända, för oss neutrala tittare. Nu är jag faktiskt inte särskilt neutral med tanke på att Villa fortfarande har chansen att knipa fjärdeplatsen på Arsenals bekostnad. En seger idag hade betytt en trepoängsskillnad, och i avseendet att det nu är sex poäng mellan lagen är Unitedvinsten i positiv bemärkelse. Jag önskar att jag inte behövde tänka så, då en toppstrid är mycket intressantare att följa ur ett objektivt perspektiv. Nervositeten som följer med ditt eget lags matcher och resultat finns inte där, och det är mycket enklare att inte minst skriva om vad som inträffar. Men givetvis hade jag inte tackat nej till att Arsenal var med längst upp för att slåss om titeln.
*******
Oj, vilken avslutning det heta Walesderbyt mellan Cardiff och Swansea på Ninian Park bjöd på. Unge Joe Allen gav Swansea ledningen med två minuter kvar av ordinarie matchstid. Kort därefter tilldelades Cardiff en straff utav domare Dean, som målvane skotten McCormack tog vara på. En riktigt intressant match att se på, och ett stycke lunchunderhållning. Gillar för övrigt Swanseas Jason Scotland starkt. Duktig anfallare, och verkar vara en skön snubbe.
*******
Det går inte att undvika en beröring av Allsvenskan en dag som denna. Derbypremiär på nybyggda Gamla Ullevi i Göteborg och en mycket händelserik och målglad sådan. Jag lider med stackars David Stenman i ÖIS-målet som inte hade någon lyckad dag. Han var faktiskt bedrövligt dålig rent ut sagt. Nej, sin allsvenska debut är nog inget han gärna vill minnas när lägger handskarna på hyllan om sisådär 20 år.
Jag tror faktiskt att det hade gått bättre att placera en tegelsten mellan stolparna. Tegelstenen hade låtit bli bollen vid 1-0, och kanske hade bollen studsat iväg vid 3-1 då tegelstenen säkerligen tvingats ingripa.
Paradoxen med just Stenman går väl dock inte att undgå. Han är utlånad från IFK Göteborg, står i mål för lokalkonkurrenterna Örgryte IS och avgör derbyt mellan Örgryte och GAIS - till GAIS fördel! Lite roligt är det faktiskt.
Och när gjorde GAIS fem mål senast?! Vilket offensivt lyft nye tränaren Axén verkar ha gett laget. Förvisso var Örgrytes försvarsspel inte mycket att hänga i granen, så kanske bör man inte dra alltför stora växlar av den här målskörden. I ÖIS-lägret har Janne Carlsson en hel del att jobba på - inte minst när det gäller defensiven. Jag låter Marcus Allbäcks talande ord knyta ihop säcken från Gamla Ullevi. "Det var en rejäl stjärnsmäll. Tyvärr inte till våran fördel."
******
Mexikos landslagschef Néstor de la Torre ska ha gett Svennis indirekt kritik när han sagt att "den nya tränaren måste ha kännedom om mexikansk fotboll".
I mina ögon (eller öron?) skjuter han sig själv lite i foten. För visst sjutton måste han innan han anställde Svennis ha förstått att svensken inte har någon som helst kunskap om varken mexikansk klubbfotboll eller landslagsfotboll. Jag förstår ärligt talat inte vad Svennis skulle i Mexiko att göra överhuvudtaget. Nä, kom tillbaka till England Sven-Goran!
I fredags blev det klart att mexikanen (som tur är) Javier Aguirre tar över tränarsysslan för Mexikos landslag.
*******
Rebusen löstes av ganska många efter att jag klantat mig. AshburtonGrove blev efter många om och men först, gratulerar!
Ole Gunnar Solkjaer kallades i England inte sällan för "babyfaced assasin", var skadad ständigt och jämnt, och var en fantastisk inhoppare. Idag alltså ansvarig tränare för Manchester Uniteds reservlag.
lördag 4 april 2009
Helgkryss med Shearereffekt
Efter två trista landslagsveckor är det ånyo - äntligen - dags för Premier League. Helgens omgång bjuder på en hel del intressanta sammandrabbningar.
* Nedflyttningshotade Blackburn tar emot Tottenham på Ewood Park i omgångens tidiga lördagsmatch. Redknapps Tottenham har en sagolik form och har nu chans på sjundeplatsen, efter att för inte alltför längesedan varit inblandat i bottenstriden. Återköpet av Robbie Keane betydde enormt mycket för Spurs, och jag tror att det är han och Lennon som avgör dagens möte - 0-2 till Tottenhams favör.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 13.45.
* Arsenal har skadebekymmer då flera spelare återkom skadade från diverse landslagsspel. Kaptenen Fabregas är dock spelklar efter sin fyra månader långa skadefrånvaro, vilket förstås är viktigt för hemmalaget inför dagens möte med Man City på Emirates. Van Persie, Eduardo och Nasri är tre viktiga kuggar på skadelistan, men det lär inte påverka nämnvärt resultatmässigt. Arshavin som kommit igång ordentligt är matchens profil, och lär bjuda hemmapubliken på en riktig föreställning. Arsenal utklassar City med 3-0.
Matchen sänds i Canal+ Sport 2, klockan 16.00.
* De fyra senaste säsongernas möten mellan Bolton och Middlesbrough på Reebok Stadium har slutat mållöst, och vad jag befarar blir det ingen sprudlande eller målrik tillställning heller idag. Båda lagen har ingen vidare formkurva, och Middlesbrough är fullkomligt bedrövliga på bortaplan. Boro har inte vunnit borta mot Bolton på de senaste tio försöken. Jag tror att Bolton vinner med 1-0, med fördel av hemmaplan.
* Höstmatchen mellan Hull och Portsmouth (2-2 på Fratton Park) blev ett underhållande och målglatt arrangemang. När lagen idag gör upp på KC Stadium ligger mycket på spel. Båda är indraget i bottenstriden, och en seger idag skulle ge ett av lagen en rejäl skjuts mot ett förnyat Premier Leaguekontrakt. Värt att notera är att Hull inte har vunnit hemma i ligan sedan 6 december - på sju försök, samtidigt som Portsmouth inte har vunnit på bortaplan sedan 8 november - åtta försök. Usla förutsättningar för vardera lag alltså - vilka bryter sin negativa svit? Inget av lagen. Matchen slutar oavgjort, 1-1.
* En svår debutmatch som tränare väntar för Alan Shearer, när hans Newcastle tar emot Chelsea på St. James Park. Hemmalaget har en eländig period bakom sig, med endast en seger de senaste 14 matcherna (varav åtta förluster). Chelsea åkte på pumpen mot Spurs sist, men har annars en god form. Tack vare en Shearer-effekt klarar Newcastle kryss, 1-1.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 16.00.
* Säsongens på förhand tråkigaste match väntar oss på The Hawthorns utanför Birmingham. West Bromwich-Stoke. Kan jumbon ställa till det för Stokes jakt på ett förnyat kontrakt? Här har Stoke sin bästa möjlighet att ta sin första hemmaseger på säsongen, och kanske, kanske kan man med hjälp av sin vedervärdiga grisfotboll kriga till sig tre pinnar. Jag hoppas inte det, och tror att hemmalaget vinner med 1-0.
* Skadebesvär hämnar West Ham inför dagens match mot Sunderland. Till råga på det tidigare skadeeländet, med Behrami och Collisons långtidsskador i åtanke, tvingades Carlton Cole linka av i landskampen mot Slovakien, och kommer att missa matchen på Upton Park. Även Parker är tveksam till start. Formen ser dock positiv ut, medan Sunderlands dito inte är särskilt god. Hemmaseger med 3-1.
* Formstarka Liverpool jagar Man United i toppen, och får idag se upp när man besöker Craven Cottage och Fulham. Fulham som ju besegrade just United på samma plats för två veckor sedan. Liverpool ser dock fabulöst bra ut för tillfället och jag tror att man lyckas fixa tre poäng. 0-2 slutar matchen.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 18.30.
Raden för dagen ser ut som följande:
Blackburn-Tottenham - 2
Arsenal-Manchester City - 1
Bolton-Middlesbrough - 1
Hull-Portsmouth - X
Newcastle-Chelsea - X
West Bromwich-Stoke - 1
West Ham-Sunderland - 1
Fulham-Liverpool - 2
Morgondagens två mycket intressanta matcher blir det mer inför antingen ikväll, eller imorgon förmiddag.
Ha en bra Premier League-lördag!
* Nedflyttningshotade Blackburn tar emot Tottenham på Ewood Park i omgångens tidiga lördagsmatch. Redknapps Tottenham har en sagolik form och har nu chans på sjundeplatsen, efter att för inte alltför längesedan varit inblandat i bottenstriden. Återköpet av Robbie Keane betydde enormt mycket för Spurs, och jag tror att det är han och Lennon som avgör dagens möte - 0-2 till Tottenhams favör.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 13.45.
* Arsenal har skadebekymmer då flera spelare återkom skadade från diverse landslagsspel. Kaptenen Fabregas är dock spelklar efter sin fyra månader långa skadefrånvaro, vilket förstås är viktigt för hemmalaget inför dagens möte med Man City på Emirates. Van Persie, Eduardo och Nasri är tre viktiga kuggar på skadelistan, men det lär inte påverka nämnvärt resultatmässigt. Arshavin som kommit igång ordentligt är matchens profil, och lär bjuda hemmapubliken på en riktig föreställning. Arsenal utklassar City med 3-0.
Matchen sänds i Canal+ Sport 2, klockan 16.00.
* De fyra senaste säsongernas möten mellan Bolton och Middlesbrough på Reebok Stadium har slutat mållöst, och vad jag befarar blir det ingen sprudlande eller målrik tillställning heller idag. Båda lagen har ingen vidare formkurva, och Middlesbrough är fullkomligt bedrövliga på bortaplan. Boro har inte vunnit borta mot Bolton på de senaste tio försöken. Jag tror att Bolton vinner med 1-0, med fördel av hemmaplan.
* Höstmatchen mellan Hull och Portsmouth (2-2 på Fratton Park) blev ett underhållande och målglatt arrangemang. När lagen idag gör upp på KC Stadium ligger mycket på spel. Båda är indraget i bottenstriden, och en seger idag skulle ge ett av lagen en rejäl skjuts mot ett förnyat Premier Leaguekontrakt. Värt att notera är att Hull inte har vunnit hemma i ligan sedan 6 december - på sju försök, samtidigt som Portsmouth inte har vunnit på bortaplan sedan 8 november - åtta försök. Usla förutsättningar för vardera lag alltså - vilka bryter sin negativa svit? Inget av lagen. Matchen slutar oavgjort, 1-1.
* En svår debutmatch som tränare väntar för Alan Shearer, när hans Newcastle tar emot Chelsea på St. James Park. Hemmalaget har en eländig period bakom sig, med endast en seger de senaste 14 matcherna (varav åtta förluster). Chelsea åkte på pumpen mot Spurs sist, men har annars en god form. Tack vare en Shearer-effekt klarar Newcastle kryss, 1-1.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 16.00.
* Säsongens på förhand tråkigaste match väntar oss på The Hawthorns utanför Birmingham. West Bromwich-Stoke. Kan jumbon ställa till det för Stokes jakt på ett förnyat kontrakt? Här har Stoke sin bästa möjlighet att ta sin första hemmaseger på säsongen, och kanske, kanske kan man med hjälp av sin vedervärdiga grisfotboll kriga till sig tre pinnar. Jag hoppas inte det, och tror att hemmalaget vinner med 1-0.
* Skadebesvär hämnar West Ham inför dagens match mot Sunderland. Till råga på det tidigare skadeeländet, med Behrami och Collisons långtidsskador i åtanke, tvingades Carlton Cole linka av i landskampen mot Slovakien, och kommer att missa matchen på Upton Park. Även Parker är tveksam till start. Formen ser dock positiv ut, medan Sunderlands dito inte är särskilt god. Hemmaseger med 3-1.
* Formstarka Liverpool jagar Man United i toppen, och får idag se upp när man besöker Craven Cottage och Fulham. Fulham som ju besegrade just United på samma plats för två veckor sedan. Liverpool ser dock fabulöst bra ut för tillfället och jag tror att man lyckas fixa tre poäng. 0-2 slutar matchen.
Matchen sänds i Canal+ Sport 1, klockan 18.30.
Raden för dagen ser ut som följande:
Blackburn-Tottenham - 2
Arsenal-Manchester City - 1
Bolton-Middlesbrough - 1
Hull-Portsmouth - X
Newcastle-Chelsea - X
West Bromwich-Stoke - 1
West Ham-Sunderland - 1
Fulham-Liverpool - 2
Morgondagens två mycket intressanta matcher blir det mer inför antingen ikväll, eller imorgon förmiddag.
Ha en bra Premier League-lördag!
onsdag 1 april 2009
Alan Fools' Day
Jag trodde faktiskt att det var ett aprilskämt när jag läste nyheten. Men på var internetsida jag besökte dök samma rubrik upp. Alan Shearer tar över Newcastle. Riktigt intressant, men minst sagt överraskande. Newcastle har flera gånger tidigare frågat anfallslegendaren om tränarsysslan i klubben, men han har då konsekvent stått fast vid sitt negativa svar. Jag ställer mig frågande till hur han resonerar nu, när han plötsligt tackar jag till jobbet.
Med åtta omgångar kvar att spela ligger Newcastle på nedflyttningsplats, och ser man till lagets återstående spelschema ser det allt annat än ljust ut. Formen är inte heller den bästa. Det är alltså inget idealiskt läge Shearer väljer att ta över i. Efter sin magiska tid i Magpies är han troligtvis en av stadens mest omtyckta personer alla kategorier, och i det närmaste en representativ ikon för klubben. Vad händer om Shearer misslyckas med att förnya föreningens Premier Leaguekontrakt? Om Newcastle åker ur högstaligan och tvingas spendera kommande år i Championship, vilket absolut är en rimlig tänkbarhet som det ser ut nu. Förlorar då Shearer sin helgonstatus i klubben och sin ansenliga popularitet bland stadens invånare?
Alan Shearer har mycket att förlora på sitt beslut, och det är en chansning av Newcastle-ledningen med öldrickande Mike Ashley i spetsen. Frågan är om Shearer kan lyckas motivera och inspirera spelarna till att säkra nytt kontrakt. Personligen hoppas jag absolut att man klarar det. Inte bara för att jag hyser en oerhörd respekt för karaktären Shearer och före detta spelaren Shearer, utan även för att Newcastle för mig hör hemma i högstaligan. Magpies medverkan i Premier League är en av pusselbitarna som gör ligan komplett, och det är ett traditionellt och klassiskt Premier Leaguelag.
En ganska så intressant och utmanande start väntar i vilket fall för den gode Shearer. Chelsea gästar St. James Park på lördag, och vänta er ett riktigt gott mottagande från Newcastlepubliken.
Stor uppmärksamhet har Newcastle i alla fall lyckats dra till sig med det här kapet, det är ett som är säkert.
Nu blir det rebus, en relativt kort, kryptisk och hurtig sådan.
Ofta förekommande i helvetets sjukstuga, men en ack så viktig stand-in vid avgörande förhållanden. En lönnmördande bebis? Kan tyckas, men visst är det i slutändan en väldigt festlig, skinande och essentiell karaktär. Idag framförallt för reservlaget.
Med åtta omgångar kvar att spela ligger Newcastle på nedflyttningsplats, och ser man till lagets återstående spelschema ser det allt annat än ljust ut. Formen är inte heller den bästa. Det är alltså inget idealiskt läge Shearer väljer att ta över i. Efter sin magiska tid i Magpies är han troligtvis en av stadens mest omtyckta personer alla kategorier, och i det närmaste en representativ ikon för klubben. Vad händer om Shearer misslyckas med att förnya föreningens Premier Leaguekontrakt? Om Newcastle åker ur högstaligan och tvingas spendera kommande år i Championship, vilket absolut är en rimlig tänkbarhet som det ser ut nu. Förlorar då Shearer sin helgonstatus i klubben och sin ansenliga popularitet bland stadens invånare?
Alan Shearer har mycket att förlora på sitt beslut, och det är en chansning av Newcastle-ledningen med öldrickande Mike Ashley i spetsen. Frågan är om Shearer kan lyckas motivera och inspirera spelarna till att säkra nytt kontrakt. Personligen hoppas jag absolut att man klarar det. Inte bara för att jag hyser en oerhörd respekt för karaktären Shearer och före detta spelaren Shearer, utan även för att Newcastle för mig hör hemma i högstaligan. Magpies medverkan i Premier League är en av pusselbitarna som gör ligan komplett, och det är ett traditionellt och klassiskt Premier Leaguelag.
En ganska så intressant och utmanande start väntar i vilket fall för den gode Shearer. Chelsea gästar St. James Park på lördag, och vänta er ett riktigt gott mottagande från Newcastlepubliken.
Stor uppmärksamhet har Newcastle i alla fall lyckats dra till sig med det här kapet, det är ett som är säkert.
Nu blir det rebus, en relativt kort, kryptisk och hurtig sådan.
Ofta förekommande i helvetets sjukstuga, men en ack så viktig stand-in vid avgörande förhållanden. En lönnmördande bebis? Kan tyckas, men visst är det i slutändan en väldigt festlig, skinande och essentiell karaktär. Idag framförallt för reservlaget.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
