Metaforer

Kom efter gårdagens fotbollstilldragelser att tänka på ett antal rätt så frapperande liknelser.

* På lördagskvällen sände TV4 långfilmen "Phone Booth". Mina förutfattade meningar efter att ha sett reklamtrailern inför filmen löd att filmen skulle vara extremt monoton och händelsefattig, lite som tankegångarna gick när Liverpool och Chelsea pånytt lottades emot varandra i Champions League-kvartsfinalen. Dubbelmötet mellan de engelska storlagen kom oförmodat att innehålla tolv mål, en utgång analog med resultatet av filmen.

* Jag kom faktiskt att tänka på det här först igår, men de båda klubbarna Hull och tyska Hoffenheims resor genom diverse ligasystem är ju i det närmaste identiska. Enda skillnaden är väl att Hull uppehåller sig i en stor välbebodd stad på nedgång, medan Hoffenheim är en minimal by på drygt 3 000 invånare. En liten ytterligare skillnad mellan lagens respektive resor är att Hull fick sin nya välbekostade arena redan innan man avancerade från division till division, samtidigt som Hoffenheims dito invigdes först i år.

* Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden och erhålla rysningar när jag såg Balotellis mål mot Juventus. Dels för att den snabba kontringen i sig var hissnande, men framförallt för att den påminde mig om de blixtrande omställningar Arsenal var så skickliga på för ett antal år sedan (ta en särskilt titt 1:40 in i klippet, ren och skär fotbollskonst).

* Redan när Fabianski i den fjärde matchminuten onödigt var ute och flaxade (och Gibbs tvingades rädda skinnet på honom) fick jag den tvivlande känslan av att det mycket väl skulle kunna bli just Arsenals reservburväktare som skulle avgöra FA-cupsemin/derbyt. Nervositeten lös i den unge polackens ögon och målvakten kom redan från början fel in i matchen. En aning (om än orättvist) jämförbart med Stenmans minst sagt horribla debut på fullsatta nya Gamla Ullevi i den allsvenska premiären. Samma nervösa ansiktsuttryck fanns där hos Fabianski, den fanatiska publiken på en annan mäktig arena fanns närvarande, och matchen strålade med sin prestigefullhet. Och visst får han ta på sig i alla fall Drogbas matchavgörande 2-1-mål, även om Silvestres ingripande var långt ifrån hundraprocentigt?