Efter fem skadefyllda säsonger i Villa har mittbackens knäproblem nu segrat över Laursen, som istället för att genomlida ytterligare en operation nu bestämt sig för att lägga fotbollskarriären åt sidan. Synd för Villa, för fansen och för ligan. Men framförallt oerhört beklagligt för Laursen som person. Att redan som 31-åring tvingas ge upp sin stora passion och avsluta sin spelarkarriär endast på rund av skador är inget annat än en personlig tragedi. Jag lider med Laursen.
Martin Laursen har de två senaste säsongerna spelat en viktig roll för sitt lag som en av Premier Leagues bästa mittbackar och som Villas bästa spelare, även om han denna säsong med anledning av sina stora skadebekymmer och sin frånvaro sprungits om av Young Player of the Year, Ashley Young.
Laursen besitter ledaregenskaper som gör att vi troligtvis, förhoppningsvis kommer att få se dansken i någon annan roll inom fotbollen, kanske i just Villa. Reservlagstränare á la Solskjaer? Assisterande till O'Neill? Eller varför inte efterträdare till sin store mentor, om denne lämnar för större uppdrag (host, host.. United?.. host)? Nja, det senare är nog inget vidare alternativ om man ser till föregående fall av nypensionerade mittbackskaptener som provat på managerjobbet. Southgate is going down. Adams är ett annat misslyckat exempel.
***
Någon skar sig illa i köket, någon tvingades till knäoperation efter att ha sträckt sig efter fjärrkontrollen, medan en annan slet av sig fingret vid ett målfirande.
Man har hört talas om många udda, märkliga skador som drabbat fotbollsspelare, men frågan är om inte Kirk Broadfoot, försvarare i skotska Rangers, tagit hem priset. 25-åringen fick för sig att värma ett par ägg i mikrovågsugnen. När han något för sent öppnade luckan för att ta ut äggen exploderade det ena varpå kokhet vätska träffade skottens ansikte. Broadfoot tvingades uppsöka sjukvård med, som tur var, trots allt ganska lindriga brännskador.
Fotbollsspelare har det inte alltid lätt.
***
Clash of the Titans brukar mötena mellan United och Arsenal kallas efter de täta, hårdföra striderna som utkämpades lagen emellan när de låg på en likalydande nivå. Efter utgången av Champions League-semifinalen och sett till vilka lag som dominerat engelska ligan i år, är jag tveksam till om uttrycket fortfarande rättmätigt kan användas.
Imorgon lyfter United bucklan mot skyn. Då tvingas jag komma underfund med hur det som Gunnerssupporter känns att se på när bittra rivalerna vinner ligan - mot mitt eget lag. Än kan jag inte föreställa mig känslan.
Inlägg
Måste be om ursäkt för att jag inte läst på en månad. ;-) Riktigt illa är det, men var borta över påsk sen hade jag aldrig riktigt tanken på ett. Blir till att ta upp läsandet här igen, mycket trevlig läsning!
SvaraRaderaRoligt att du hittat tillbaka. De regelbundna läsarna går nog att räkna på en hand annars. ;)
SvaraRaderaUppdateringen från min sida har varit rent ut sagt bedrövlig på grund av jobb och studerande samt eget fotbollsspel, men jag utlovar en mer frekvent uppdatering framöver. Och att det faktiskt finns folk som tar del av och tycker om mina texter ökar dessutom skrivlustan.