Målrekord och läktarsånger

I vanlig ordning sammanfattar jag här helgens sammandrabbningar, och man kan väl säga att det var en förbaskat underhållande och händelserik omgång. 40 mål bjöd helgens tio Premier League-matcher på. Med fyra mål per match är omgång 32 säsongens hittills målrikaste.

* En programenlig, men imponerande seger tog Liverpool i jakten på Man United när nedflyttningshotade Blackburn gästade Anfield. Torres 1-0 efter redan fem minuter var så nära ett drömmål du kan komma, inte många klarar av den prestationen. Med kapten Gerrard (skadad ljumske) på bänken visade Torres att han även kan göra mål utan sin lekkamrat, och bjöd på två baljor. Aggers fullträff var inte heller fy skam.

* Kenwyne Jones och Sunderland kvitterade Uniteds ledning och pressade serieledarna till ett oavgjort resultat. Då steg djävularnas nya trepoängsräddare och anfallstalang fram. Med kvarten kvar bytte Federico Macheda av Berbatov. En minut senare styrde han in Carricks skott, och har på sina två inhopp givit Sir Alex och kompani full pott de två senaste matcherna då man varit pressat. När serien drog igång, vem trodde att en 17-årig italienare skulle avgöra toppstriden? Anmärkningsvärt i övrigt var att Neville tagit lärdom av sin högerkantkamrat, men att han till skillnad mot Ronaldo är bedrövligt på att filma. Det blev ganska tydligt varför Neville inte provar sig på filmningar oftare.

* Chelsea såg ut att vara på väg mot en promenadseger efter bland annat två mål av Drogba och fyramålsledning. Då bytte Bolton ut Johan Elmander. Något som visade sig bli en vändpunkt för bortalaget. Starkt hursomhelst att ta sig i kragen och på allvar tro på en vändning vid 4-0 i baken på Stamford Bridge. Synd att det inte räckte ända fram, men det var inte långt ifrån att Cahill lyckades trycka in en kvittering på övertid. Men visst gav Bolton även Liverpool hopp inför Champions League-returen imorgon. Det går som bortalag att göra tre mål på Stamford Bridge!

* Arsenal låg risigt till på JJB Stadium men vände 1-0-underläge när man pressade på i andra halvlek, och slutsiffrorna skrev sig slutligen till 1-4. Walcotts mål var riktigt snyggt, liksom Silvestres (!) och även Arshavin lyckades hitta nätet. Remarkabelt var även att Alex Song dribblade sig igenom - om än ett uppgivet - Wiganförsvaret och satte fyran. Kameruanen gjorde en habil insats rakt igenom på The Gunners mittfält. Alex on Song, som det så klatschigt brukar heta när den unge mittfältaren gör bra matcher.

* I Arsenals hemtrakter i norra London spelades det derby. Tottenhams ryske sommarförvärv Roman Pavlyuchenko hoppade in och satte matchens enda mål, när huvudstadsrivalen West Ham besökte White Hart Lane. En kvick vändning och skott direkt, ett fint verk av anfallaren. Det kanske bara är jag, men gör inte Tottenhams inhoppare väldigt många mål? Det känns som att ofta när Darren Bent blir inbytt gör han mål, och samma visa med Pavlyuchenko. Vore intressant med någon statistisk på detta.

* Alan Shearer fick med sig sin första poäng som Newcastle-tränare efter att gänglige anfallstalangen Andy Carroll nickat in kvitteringen med knappa tio kvar att spela. Kul, och rättvist, att det var just 20-årige Carroll som fick göra målet, då han var den ende i lördagens Newcastle som har sina rötter i Tyne. Klokt var att bänka på sistone bedrövlige Coloccini, till förmån för unge kanadensaren Edgar. Många anser att Toon är tvunget att vinna mot ett lag som Stoke för att klara sig kvar, och visst måste man ta så många poäng som möjligt, men samtidigt ska man komma ihåg att det inte alls är någon bagatell att åka till Britannia och hämta hem tre poäng. Stoke har endast förlorat tre matcher på hemmamark, varav den sista på Boxing Day mot Man United, och skulle man endast gå efter hemmamatcher ligger Stoke sjua i tabellen. Lag som Liverpool och Arsenal har tappat poäng på arenan, och förutom United är det bara Chelsea och Everton som åkt hem med alla tre pinnar. Men sett till bortalagets vilja och sätt att spela fotboll kan tyckas att de borde bjuda upp bättre, för det var inget skönspel de visade prov på.
I nästa omgång möter Newcastle Tottenham på White Hart Lane - ingen lätt uppgift för Shearer och kompani.

* Middlesbrough ligger nu på samma poäng som Newcastle efter 3-1-segern mot Hull, och när lagen möts den 11:e maj på St. James Park kan den nedflyttningskampen mycket väl avgöras. För jag tror att det blir något av de två nordöstliga lagen som åker ur. Kanske båda.

* West Bromwich har nu spelat oavgjort i tre av de senaste fyra matcherna, och igår bjöd man upp ordentligt på Fratton Park och var faktiskt inte långt ifrån att vinna matchen. Men Portsmouths Kranjcar kvitterade på en vacker frispark och matchen slutade 2-2. För att klara sig kvar måste The Baggies börja vinna också, och att det blir Championshipspel nästa säsong är nu otvivelaktigt. Porstmouth ser dock ut att stanna.

* Pappa skulle tippa och frågade mig hur Aston Villa-Everton skulle sluta. Jag slängde ur mig att matchen skulle sluta 4-4, en aning sarkastiskt men ändå genomtänkt vill jag påstå. Något sade mig att det skulle bli ett målrikt möte, kanske för att det brukar bli en hel del mål lagen emellan. Matchen slutade 3-3 efter en underhållande tillställning på Villa Park. James Milners frispark var matchens behållning, även om Ashley Young fullständigt snurrade upp stackars Hibbert på sin kant. En liknande batalj utspelade sig för ett par veckor sedan när Zokora byttes ut i den första halvleken efter att dragit på sig en varning och bjudits på flera resor av - just det, Ashley Young.

* Efter Irelands 1-0-mål som stod sig första halvlek ut såg det ut som att det programenligt skulle bli hemmaseger för Man City, och bortaförlust för Fulham. Bra gjort av Hodgsons grabbar att vända och vinna övertygande med 1-3. Dempsey hittade nätet två gånger om, och har varit viktig för Fulhams offensiv hela säsongen. Det fullkomligt vansinniga och desperata beslutet att peta Robinho och Elano ur startelvan kostade Mark Hughes segern. Kanske fanns det ändå en baktanke med petningarna, att de i själva verket vilades, i och med veckans UEFA-cup-retur mot Hamburg. Annars, är inte Hodgson en god kandidat till att bli säsongens manager? Med Moyes och O'Neill som närmsta konkurrenter.

*******

Har tidigare uttryckt mitt förakt (som väl trots allt är ganska berättigat?) mot spelare med en otäck förmåga att falla lätt. Den här videon är klockren.

*******

Häromdagen när jag surfade runt på mina favoritsajter såg jag att Sportbladets eminente Erik Niva betygsatt vardera allsvenskt lags fotbollssånger. I höstas listade samme man engelsk fotbolls bästa läktarsånger. En lista värd att ta en titt på (och sätta örat till).

Tillbaka till de allsvenska sångerna så växer IFK Göteborgs hymn mer och mer i mina öron. Förutom att låten innehåller en riktigt skön melodi tycker jag att texten signerad Alme är kanonfin, och precis som Niva antyder är det verkligen inte det lättaste att få ur sig en sådan sång på beställning.