Summer tournaments

Fotbollsabstinensen efter de europeiska toppligornas plötsliga slut för snart en månad sedan har redan börjat ta vid, och den gör sig allt påtagligare bland fotbollsinitierade missbrukare Sverige och Europa över. Som medicin försöker två internationella turneringar släcka den värsta hungern.

Jag har personligen inte haft tiden att noggrant följa Confederations Cup, eller "För-VM" som det mer konkret och vardagligt kallas, men jag måste erkänna att varken det riktiga suget eller intresset från min sida har funnits för den förhållandevis umbärliga och onödigt inklämda turneringen.

Absolut, det är kul att se världsstjärnorna från Spanien, Brasilien och Italien med flera som man till vardags var helg ser utspridda och åtskilda i europeiska toppklubbar. Det verkar spelas en underhållande, offensiv fotboll så här långt och det är alltid roligt att se mål - och snygga dessutom. Det fyller ut tomma, regniga eftermiddagar på ett effektiv vis.

Men för att få ut max av den dragningskraft och upprymdhet man dras med inför ligafotbollen när säsongen väl gör avspark undrar jag om inte de här artificiellt sammansatta turneringarna under mästerskapsfria somrar gör mer skada än nytta. Det drygt två månader långa uppehållet från ligafotboll gör att vi insnöade fotbollsdårfinkar lägger ännu större värde och engagemang i klubbfotbollens betydelse när den väl drar igång igen. Uppehållet ger oss en paus från våra inskränkta fotbollsorienterade liv. Det gör oss välmående.

Sista - mållösa, så klart, när man väl tittar - kvarten av Spaniens uppläxning av Nya Zeeland, ett par matchsammandrag samt ungefär hälften av de gjorda målen är vad jag har åskådat av Confederations Cup så här långt. Ändå har jag inte lyckats undvika att hjärntvättas av det ständigt ljudliga tutandet som pågår på arenorna därnere. Må arrangörerna förbjuda föremålen som ådrar de där olidliga ljuden inför VM nästa sommar. Om inte kommer mästerskapets matcher inramas av tutande oväsen istället för härligt sjungande fans.

Jag vill minnas att problemet med tutorna även var uppe på tapeten i samband med Tyskland-VM för tre år sedan, då de var populära bland matchbesökarna. Om de störde den gången kommer de i Sydafrika generera i psykisk sinnesrubbning - bland såväl utländska (de afrikanska, fotbollsintresserade besökarna är redan härdade antar jag) matchfans som följare via televisionen.

***

Däremot är U21-EM en turnering jag inte kan låta bli att absorberas av och som jag omsorgsfullt försöker följa. Egen träning satte stopp för att se andra halvlek av England-Finland samt första 45 av Spanien-Tyskland igår, och motvilligt vill jag erkänna att även större delen av Sveriges premiärmatch mot vitryssarna fick åsidosättas till förmån för min egocentriska sida som valde att föra iväg mig att träna mina personliga fotbollskvalitéer. Min brådska hem räddade mig dock från att missa alla sex vackra mål, och jag fick liksom övriga ungdoms- och framtidsintresserade fotbollssvenskar ge stående ovationer till Bergs fullbordade hattrick samt skrattande jubla över Gustav Svenssons överraskande fullträff.

Fullträffen som skytteligaledaren och kompisen Marcus Berg beskrev alldeles på pricken; "Ones in a lifetime". Jag har aldrig sett IFK-mittfältaren skjuta så bra tidigare, och kommer aldrig få göra det igen.

Sammandraget har genomstuderats, och kan givetvis göras så flera gånger om med svenska ögon. Samarbetet mellan "holländska" anfallsduon Toivonen/Berg verkar stämma utmärkt, och firma Wernbloom/Svensson låste det vitryska mittfältet på ett föredömligt, nästan lite väl enkelt sätt.

Lovande öppningsmatch, sammanfattningsvis.

Det är dock fortfarande svårt att förhålla det svenska laget till vilken nivå övriga gruppkonkurrenter håller, men hur som helst kan vi konstatera att det mållösa resultatet mellan Italien och Serbien var optimalt för Sveriges del.