Biff á la Silly

Vi är på väg ut ur säsongsutvärderingstunneln och har nyss klivit över tröskeln in i Silly Season-land. Listor och utmärkelser likt "Årets.." eller "Säsongens..", som har varit väl förekommande i fotbollsmedier och på fotbollsrelaterade sajter världen över under en veckas tid, börjar svalna allt mer. Ryktenas och Silly Season-tokarnas tid är åter kommen, och vi fick en rivstart med en plötslig, förvånande övergång när den under säsongen vikarierande Villa-kaptenen kände sig i behov av en liten slant extra i veckan.

Frenetiskt jagad av framförallt Liverpool föregående sommar nästan tvingades Barry att stanna i Birmingham-klubben, som satte en prislapp uppemot £20M för sin mittfältsdirigent. Barry ville flytta till Merseyside med hänvisningen till "större ambitioner" och "lockande Champions League-spel". Att han nu lämnar för Manchester City, 10:a i Premier League, för en summa värd £12M får mig att konstatera 1) Aston Villa var rädda för att tvingas släppa sin engelske landslagsman gratis nästa sommar då kontraktet löpte ut. 2) Storklubbarna var inte lika angelägna om spelarens underskrift längre. 3) Barry skiter fullständigt i allt vad "ambitioner", "Champions League" och Aston Villa heter, och har efter 12 lojala säsonger i klubben visat att han väldigt, väldigt mycket behöver den där löneförhöjningen han får i Eastlands.

Just det här plånbokstänkandet och pengagirigheten, lindrigt uttryckt, får min - och säkerligen många andras - respekt för Barry att sjunka till botten. För inte i all världen handlar det väl om klubbens ambitioner när mittfältaren väljer att skriva på ett femårskontrakt med City?

Champions League hit, Champions League dit. Manchester City kommer inte att nå turneringen inom de fem åren Barrys kontrakt sträcker sig. För det första blir man inte flux ett topplag genom att locka till sig ett gäng bra, av toppklubbarna ratade, spelare och punga ut skyhöga löner till dessa. Det fungerar inte på det viset, inte ens i dagens alldeles för kapitalistiskt påverkbara fotboll. Dessutom saknar man en tränare med tränarerfarenheter från större klubbar, och med den värvningspolicy klubben har är det ett måste för att få laget att fungera som just ett lag.

***

Annars har det framförallt varit tränarbytenas transferfönster så här långt, tre dagar in i denna redan enerverande övergångsperiod.

- Chelsea hämtar in erkände Milan-bossen Carlo Ancelotti som ersättare till hyllade vikarien Hiddink som återvänder för heltidsfokus på ryskt VM-avancemang.

- Milan i sin tur tas över av tidigare spelaren Leonardo. Milan börjar mer och mer likna en brasiliansk koloni. Även om den störste brassen av de alla intensivt kopplas ihop med Real Madrid, som med ny(gammal) president i Florentino Perez - som lade grunden till den "Galacticos"-status klubben idag sköljs över med sina "omöjligt" genomförbara värvningar av bland annat Figo och Zidane - och ny tränare i Villarreals Manuel Pellegrino nu gör allt för att återta tronen från den här säsongens övermäktiga och överlägsna Barcelona.

Personligen är jag ytterst tveksam till valet att göra sig av med Juande Ramos, med tanke på den fantastiska formsvit man visade upp under vintern/våren.

- Villarreals nytillsatta tränare är segerviss. Nyblivne grekiske mästartränaren (Olympiakos) tillika spanjoren Ernesto Valverde har hand om den gula ubåtsskutan kommande säsong. Kan man då, utan fokus på Champions League (5:a i La Liga), vara en av klubbarna som på allvar utmanar jättarna Real och Barcelona om topplaceringarna? Jag tvivlar.

Barcelona som sparkar Pep Guardio... nä.

***

- I Tyskland händer det grejer. Häng med nu.

Strax innan Wolfsburg säkrade sin första Bundesliga-titel någonsin avslöjades det att succétränaren Felix Magath skulle ta över Schalke 04 nästa säsong. S04:s tränare Fred Rutten blev klar för PSV Eindhoven i Holland. Från tulpanlandet i väst hämtade istället Bayern München sin nya tränare efter att Klinsmann sparkats och tillfällige Heynckes dementerat sin fortsättning. Ny manager: Tidigare (bland annat) Barcelona-tränaren och färske Eredivisie-mästaren Louis van Gaal.

Vem som tar över mästarklubben Wolfsburg? Armin Veh, i höstas avsatt från Stuttgart, vilka han ledde till ligaguld 2007.

På tal om Wolfsburg lär nog varken Dzeko eller Grafite bli kvar. 54 mål gjorde anfallsparet tillsammans, något som gett eko bland Europas storklubbar. Arsenal, Manchester United, Juventus och Milan är exempel på klubbar som Dzeko kan välja och vraka mellan. Prislappen tros ligga på £17M.

Den mest uppmärksammade spelarövergången i Tyskland är annars landslagsanfallaren Mario Gomez avtal med Bayern München, som fortsätter att suga upp de mest framstående spelarna från andra Bundesliga-klubbar.

***

- I Frankrike uppmärksammar jag främst att förre landslagskaptenen Didier Deschamps tar över ligatvåan Olympique Marsielle. Tränarrodret övertas från belgaren Eric Gerets, som tränar Christian Wilhelmsson i Al-Hilal nästa år.

***

Tillbaka till de brittiska öarna.

Steve Bruce fortsätter att skutta runt mellan Premier League-klubbarnas tränarbänkar och byter Wigan mot Sunderland. Detta efter att tillfällige tränaren Ricky Sbragia avgått efter sitt fullbordade uppdrag att rädda klubben kvar i högstaligan

Förre Inter-tränaren Roberto Mancini ska enligt egna utsagor ha erbjudits jobbet, och verkade rätt så angelägen om att godta "anbudet". Det mesta var alltså upplagt för en italiensk manager i nordöst. Jag undrar vad som gick fel. Källan (Sky Italia) möjligtvis.

I övrigt ska det bli intressant att se om de båda tidigare välrespekterade spelarna, Alan Shearer och Gareth Southgate, blir kvar på respektive tränarbänk för att leda tillbaka sina degraderade hjärtelag till Premier League.

***

Rörigt eller ej, där har ni i varje fall en rejäl portion övergångar, kryddad med ett och annat mer eller mindre lösaktigt Silly Season-rykte. Den portionen håller mig mätt på transferfronten ett bra tag.

Istället hade jag, hur avsvalnat det än må vara, tänkt fokusera på den gångna säsongen. Någon föranlåten, innött "Bästaelva" eller "Säsongens ditt som datt" bara för den obligatoriska pliktens skull blir det inte. Jag är mer intresserad av att förevisa de lite mer kuriösa, avstickande och exotiska detaljerna. Såklart engelsk fotboll och Premier League i synnerhet, men dörren lämnas även öppen för en och annan internationaliserad anekdot, utanför brittiska landgränser.