Tre plus - tre minus, Hull

Alla de nedflyttningsklara undanstökade. Nu blickar vi framåt i backspegeln, i det avseendet att det endast är Premier League-klubbar 09/10 vi nu har kvar att resumera. Med nöd och näppe-laget Hull är näst ut.

Hull - Tre positiva under denna märkliga säsong för lagets del:

1. Höstsäsongen. Inklämda mellan Aston Villa och Everton låg man länge på en bofast sjätteplats under hösten, innan man i omgång 19 föll ned en placering. Men i halvtid låg man alltså sjua i Premier League, något som många - och bevisligen de själva också - drog lite för stora växlar av och fann laget som redan klara för nästa säsong. Den fabulösa hösten räckte för Hull den här gången, och är någonting klubben måste blicka tillbaka mot när man förbereder sig inför kommande spelår.

2. Phil Browns halvtidsunderhållning. Mitt lag ligger under med 4-0 i paus borta mot Manchester City. Vad gör jag? Äsch, jag låter spelarna vara kvar på planen och håller halvtidssnacket inför våra tillresta bortafans. Hull-managern hade en något annorlunda halvtidsfilosofi när laget blivit överkörda av City i 45 minuter, men underhållande var det. Inverkan? Laget ställde sig på benen och spelade 1-1 i andra halvlek. 5-1 totalt alltså.

3. Geovannis kvitteringsmål på Emirates. Hur mycket det än högg i mitt rödvita hjärta vid tillfället och hur mycket det än tar emot går det inte att bortse från faktumet att prestationen och målet är helt lysande. Målet lade grunden till chockvändningen mot omskakade Arsenal, och räknas otvivelaktigt in i kategorin "Säsongens snyggaste". En kanonvärvning Hull gjorde i Geovanni, som inte kostade klubben ett öre i övergångskostnad.

Hull - Tre negativa under säsongen 08/09:

1. Vårsäsongen. Lika förträfflig lagets höst var, ännu sämre var vårterminen för Hulls del. En seger, fem oavgjorda och 13 förluster gav laget totalt åtta poäng under de sista 19 omgångarna. Snacka om genomklappning.

2. På hemmaplan. Det är egentligen ofattbart hur ett lag kan vara så dåliga på hemmamark, inför sin egen publik. Med tre segrar, fem oavgjorda och totalt 14 poäng vid hemmaspel är man sämst i ligan. Jag tycker synd om publiken på KC Stadium. Men det betyder ju även att man gjort det förvånansvärt bra ifrån away from home. I höstas vill säga, för i vår har det inte spelat någon roll om det varit hemma eller borta man spelat. Den katastrofala formkurvan har gällt överallt.

3. Försvarsspelet. Speciellt under våren, förstås, har Hulls defensiv sett ständigt svajig ut. Micheal Turner, som började riktigt bra i höstas, har inte alls varit lika stabil och pålitlig. 64 mål släppte laget in över säsongen, ett snitt på 1,7 mål per match. Endast jumbon West Bromwich fick fler mål i baken. Ett tydligt bevis på att försvarsspelet har varit på tok för dåligt.

Virvelvinden och fartdåren:

Bernard Mendy. En positiv överraskning - nu när jag känner mig nödgad att runda av med lite optimism eftersom klubben trots allt klarade sig kvar - har varit franske högerbacken Bernard Mendy. Under vårsäsongen har han likt hela Hull varit mer anonym, men vilken start han fick på sin sejour i Hull! Med sin snabbhet och fina offensiva kvalitéer ställde han till med stor möda för motståndarnas vänsterbackar. Gael Clichy hade problem på Emirates och Evra hade problem på Old Trafford. DET, är stort.